Gubben svänger upp på stenarna – sedan kör han på mig!
Vi var ganska många som samsades om gång/cykelbanan den här torsdagsförmiddagen; cyklister, barnvagnsförare, flanerare, jäktande studenter försenade till nästa föreläsning och hundar med sina ägare. Jag medger att jag gick på fel sida av vägen, jag är den första att erkänna detta misstag; det är en uppdelad väg där cyklister är hänvisade till ena sidan och gångare till den andra. Jag antar att jag blev lite medryckt av det härliga vädret och känslan av att vi var flera medborgare som med underförstått samförstånd kryssade oss framåt i maklig takt.
MEN jag gick på fel sida, det gjorde jag.
Strax efter baronen, på väg mot universitetskajen, möter jag en äldre herre på cykel. Låt oss kalla honom en gubbe, för det var han. Klädd i rock och skjorta trampar han fram, på RÄTT sida av vägen. Vi får ögonkontakt, jag gör avvägningen att jag inte kommer att hinna svänga över till gångbanan, för gubben kommer i hög hastighet, istället kliver jag upp två steg på den lilla stenbeläggningen som skiljer cykelvägen från bilvägen. Nu finns det gott om plats för cyklisten att köra förbi mig med bibehållen hastighet, vi har ögonkontakt och jag tror att samförstånd är skapat. Men så fel jag hade!
”Jag vågar knappt låta mina barn gå ut längre om risken finns att någon gubbe börjar svära åt dom på öppen gata.”Orolig Kvarnholmenbo
För herren på cykeln, låt oss kalla honom gubbe för det var han; en gubbe, han svänger också upp på stenarna! Med ögonen stint spända i mina skriker han ”Vart ska du gå!? Du ska gå där borta!”.
Och sen kör han på mig.
Ett kort tumult uppstår där jag ganska förvånad frågar gubben ”Vad håller du på med?”, sen trampar han vidare efter sin stackars fru som cyklade tio meter framför honom.
Det må vara sant att jag förtjänade en tillrättavisning för att jag gick på fel sida av vägen, men att köra på mig med cykeln – det var väl tilltaget tycker jag. Risken var ju också stor att någon av oss skulle kunnat falla ut i bilvägen, och då hade olyckan varit mycket större.
Vad händer med tryggheten i vårt kära Kalmar när ligister som denne får härja fritt? Åka runt och köra på folk bara för minsta lilla, vad är nästa steg – bli örfilad för att jag har keps på Ica?
Jag vågar knappt låta mina barn gå ut längre om risken finns att någon gubbe börjar svära åt dom på öppen gata.
Vad gör polisen åt problemet?
Jag blir väldigt bekymrad när jag läser om områden som till exempel Varvsholmen där gubbar i stort sett får härja fritt och sätta sina egna lagar och regler. Jag menar inte att alla gubbar är sura gubbar, det finns snälla gubbar också, jag har själv träffat flera stycken. Men om vi inte ser upp så blir vårt kära Kvarnholmen snart en no-go zon där gubbarna sätter reglerna och polisen inte vågar sig in.
Jag vill som avslutning rikta en hälsning till dig kvinna som cyklade tio meter framför gubben, jag gissar att ni är ett par: Det är aldrig för sent att skilja sig, det finns mycket roligare gubbar (eller tanter) än ”din” gubbe.
Orolig Kvarnholmenbo
