Det skar i hjärtat när jag tänkte på den dödskamp som förmodligen pågick
Så fort de stängt dörren hörde jag ett märkligt ljud som jag inte kunde lokalisera. Det påminde om när jag för några år sedan upptäckte en liten blåmes bakom glasluckan i kaminen.
Jag tog mig ut i vardagsrummet men i kaminen fanns ingen fågel. Ljudet hade dessutom tystnat. Jag kollade vidare i övriga rum innan jag återvände till sängen (Jag är liggande efter en misslyckad provtagning inom vården). Då hördes ljudet åter, nu ännu mer intensivt. Efter en vilopaus tog jag mig åter ut i vardagsrummet. Nu gick det inte att ta miste på varifrån ljudspektaklet kom. Ovanför kaminen, just där i röret upp mot taket börjar hördes ett kraftfullt krafsande. Jag insåg att fågeln som nu trillat ner genom skorstenen måste vara betydligt större än den lilla blåmes jag tidigare huserat.
Vad göra en lördag förmiddag?
Jag startade med att ringa hemtjänsten. Två goa tjejer kom och slog sina kloka huvuden ihop, men att plocka isär en kamin utan rätt verktyg är inte lätt så de fick ge sig. Efterhand avtog det idoga skrapandet och det skar i hjärtat på mig när jag tänkte på den dödskamp som förmodligen pågick därinne. Till slut blev det helt tyst.
Timmarna gick och plötsligt blev det åter ”liv i luckan” (egentligen röret) nu mer än någonsin.Trots att jag insåg chansen att få hjälp en lördag eftermiddag var minimal ringde jag alla tänkbara ställen. Det var till kommunen, sotare, djurföreningar som visade sig vara nedlagda och privatpersoner. Jag hade nästan gett upp när jag till slut blev hänvisad till en kvinna i Smedby som arbetar med att rädda skadade djur. Hon var otroligt hjälpsam och ordnade så att Sara Person viltjouren (fågelhjälpen) i Kalmar klev in genom min dörr vid 18.00-tiden på kvällen.
Efter cirka 45 minuter av ihärdigt kämpande där hon fick utstå ständiga hugg och till och med en ränna bajs från en i hög grad levande fågel lyckades hon befria den.
I tumultet som uppstod tappade Sara taget om fågeln som visade sig vara en kaja. En galen jakt genom kök och rum följde... Kajan först och Sara efter. Själv låg jag gömd under en filt i soffan livrädd att få en ilsken bajsande fågel i ansiktet.
Denna solskenshistoria slutade med att Sara med van hand undersökte att fågeln var oskadd. Hon talade lugnt till den och den svarade genom att ge henne ytterligare några hugg i fingrarna. Därefter promenerade hon i väg till ett grönområde där hon släppte ut kajan i friheten igen.
I tv brukar man hedra ”Svenska hjältar” som räddar människoliv. Jag vill med dessa rader uppmärksamma hjältar som helt ideellt räddar djurliv.
Om jag inte vore en sådan stenåldersmänniska när det gäller datakunskap skulle jag skapa ett konto ”Saras fågelhjälp” för att samla in lite pengar till den voljär (jättestor fågelbur utomhus) som jag vet att Sara planerar att bygga. Där ska skadade fåglar få en chans till rehabilitering.
PS. om tre dagar blir det ”lockdown” på min skorsten. Då kommer sotaren och placerar ett nät över öppningen.
”Livet från sängkanten”
