Det borde vara självklart att skötsamma ungdomar får stanna
Jag känner inte Monir personligen men tyvärr känner jag flera pojkar i liknande situation. Jag undrar: Vart är vårt samhälle på väg? Vad gör all denna ”misshandel” av unga människor med dem och med oss som står vid deras sida.
Jag har stöd av familj och samhälle och är inte själv utsatt på något vis förutom möjligen att jag tillhör riskgruppen för corona. Jag har ändå många gånger under senare år känt desperat förtvivlan omväxlande med uppgivenhet och total maktlöshet, när jag försökt hjälpa några av dessa ungdomar.
Några av de duktigaste ungdomarna som kom 2015 har nu tagit sin studentexamen. Medan våra svenska ungdomar sörjde över att de inte kunde festa som de tänkt, hade våra flyktingungdomar ångest över hur de skulle hitta ett arbete. Många av dem arbetar, flera i vården, men det räcker inte. De måste hitta ett fast arbete inom ett halvår efter studentexamen för att slippa utvisning.
Samhällsdebatten har den sista tiden handlat om invandring och brottslighet. Självklart skall brottslighet bestraffas och brottslingar utvisas. Barn skall inte behöva fostras till brottslingar. Omhändertagande av barn till brottslingar kan vara rätt åtgärd, men barnets bästa måste alltid komma i första hand inte signalpolitik. Flera otrygga fosterhemsplaceringar kan bli ännu värre för barnet. En lagändring behöver ske angående fosterhemsplaceringar. Barn har rätt till sina psykologiska föräldrar vilket inte alltid är de biologiska.
”Just nu göder samhällsdebatten invandrarfientlighet och hat föder hat.”
Lika självklart som att utvisa brottslingar borde det vara att låta skötsamma stanna. Även samhällsekonomiskt måste det vara helt idiotiskt att utvisa svensktalande, skötsamma ungdomar, som inget hellre vill än hjälpa oss att bygga upp Sverige.
De ungdomar jag känner är skötsamma, fina ungdomar, men jag vet inte vad som händer med dem om allt hopp tas ifrån dem. Från desperat förtvivlan är det inte alltid långt till desperata handlingar. Problemet är inte heller löst med utvisning. Många väljer att gå under jorden i Sverige eller andra europeiska länder. Någon lagenlig försörjning finns inte för dem. De riskerar att utnyttjas i svartarbete, men risken är också stor att de själva drivs till kriminella handlingar eller självmord.
Min tro är att human flyktingpolitik kan leda till minskad brottslighet. Just nu göder samhällsdebatten invandrarfientlighet och hat föder hat.
Jag längtar efter ett samhälle där vi kan ge unga människor framtidstro och där de inte behöver leva i desperat oro och förtvivlan inför sin framtid.
Ingrid Åsman
f.d. distriktssjuksköterska
