Gammaldags hantverk ger vintergodis till djuren

Under torsdagen hade kulturlandskapsvårdaren Jonathan Persson en heldagskurs på Boda Djupsgård, med ett tiotal privata, och offentligt anställda, från hela Småland.

Kursdeltagarna fick lära sig nyhamling men också återhamling av kandelaberliknande träd som tidigare fått behandlingen med jämna mellanrum.

– Hamling var vanlig i södra Sverige fram till början av 1900-talet, säger Roger Karlsson på Boda Djupsgård.

– Det var, och är, ett sätt att skapa vinterfoder för gårdens djur. De avskurna grenarna med blad läggs sedan för att torka. Det är viktigt att växtmaterialet är torrt innan man lägger lager på lager, för att undvika svampangrepp och liknande.

Han berättar att hamlingen oftast genomförs under augusti eller september.

– Det är viktig att hamla innan bladen drar tillbaka sitt klorofyll och börjar gulna. Då tappar fodret i näringsvärde för djuren.

De vanligaste, och mest tacksamma, träden för hamling är ask, lind och lönn.

– Det är viktigt att inte beskära träden hur som helst för att undvika skador i framtiden. Man måste ha en plan för lövtäkten och räkna med att hamla i intervall på mellan tre och fem år.