Tobinho duckade för kulorna

Tobinho har gjort en fin, fin Eriksgata i höst, har mustat ut sin avtackning å det grövsta och han är i paritet med Foppa Forsberg. Foten är kass, foten är bra, foten är kass, foten är bra, NHL, KHL, Modo, Elitserien eller bara välgörenhetsmatcher och journalisterna följer Foppa i klasar, "han är Gud, han är medioker, idag är han Gud igen, men imorgon ska han kalla till presskonferens och meddela att det är slutspelat, fast tänk om han vaknar på ett annat humör, sulan i skridskon har hamnat rätt, idag kan han spela och då är han Gud" och jag gillar Foppa, han är grym, han har fortfarande glöd, men jag begriper inte alla turer och jag begriper inte hur en kille som knappt spelat de senaste åren kan bli uttagen i Tre Kronor, i vårt landslag. Men jag antar att Foppa har en stående inbjudan till Tre Kronor så länge han har puls.

Tobbe, ja. För drygt tre veckor sedan satt Tobbe och jag i möte med Nanne, han meddelade sin ändrade syn på Tobinho och det hedrar honom. Förbannat prestigelöst! Och inte minst klokt.

Och Tobbe gnuggade sina händer och utstötte ett glädjetjut, jag också och sedan tyckte Tobbe att "vi skulle hålla på det lite, jag kan kanske få några extra blomsterkvastar" och det fick han onekligen. Vi har varit på galor och andra evenemang och han har håvat in ryggdunkningar och sympati och mängder av blomster och Sabine har köket fullt där hemma.

Jag utgår från att han lämnar tillbaka alla presenter nu. I synnerhet den där lampan han fick av Kalmar FF.

Du hade ryggen mot väggen. Du var omringad.

Men du duckade för kulorna. Och sköt dig ut.

Jag är förbannat glad för det.

Inte enbart för att jag nu slipper dela rum med Wastå.

Utan också för att du är spelare som Kalmar FF behöver.