Åsa Strandberg: ”Det enda säkra vi vet om världen är att den förändras”
Cykeln rullar lätt i nedförsbacken. Grusvägen dammar och knastrar. Runt omkring står tallskogen tyst, doftande i den varma kvällen. Det är före tiden både mygg och bärplockare. Det är bara jag och en och annan fågel som rör sig och jag visslar på melodin ”Öl” från ”88-öresrevyn”.
Redan prenumerant? Bra!Logga in för att fortsätta läsa
