Theresia, 49: ”För mig har det aldrig varit självklart att skaffa barn”
Hur mår guldklimpen Adam?
– Han mår jättebra, fantastiskt bra, han var en liten grabb från början men nu har han vuxit till sig.
Hur mår resten av familjen?
– Vi mår bra. Jag hade det jobbigt när Hugo föddes men det gick bättre med Adam, den här gången visste jag mer vad jag hade att vänta och jag har har fått hjälp och bett om hjälp så nu tuffar vi på.
Föddes Adam på beräknat datum?
– Nej, han var beräknad till den 8 december men det var en riskgraviditet och med tanke på mitt mående och min ålder så fick vi ett planerat kejsarsnitt.
Hur är han som person?
– Trygg och glad. Och väldigt nyfiken. Han blev fyra månader igår, den 21 mars, på samma dag som hans mormor Helene Nyström och hans farmor Willis Widenrot fyller år. Just nu är han väldigt lik sin storebror men det ska bli roligt att se hur de utvecklas.
Nyfödda
Vill du också visa upp din guldklimp på familjesidorna?
Fyll i formuläret här.
Guldklimpar är ett redaktionellt material och kostar inget.
Hur var det att bli förälder?
– Första gången tyckte jag att det var jättetufft, verkligen jättetufft. Jag har alltid rest mycket, det bor en globetrotter i mig och jag har jobbat utomlands, varit flexibel och levt mitt eget liv. Plötsligt skulle jag ta hand om någon på det mest grundläggande sätt, det kändes jobbigt, jag blev låst. Det var en otrolig omställning. Men med det sagt, jag älskar mina barn över allting annat. Varken jag eller Peter har barn sedan tidigare och att få barn i vår ålder är på gott och ont, vi har livserfarenhet, bra jobb, trygghet och stabila värderingar. Vi har levt livet och först nu känt oss redo att bilda familj tillsammans.
Tror du att du känt annorlunda om du fått barn för 20 år sedan?
– Ja, men för mig har det aldrig varit självklart att skaffa barn, inte förrän jag träffade Peter. Samtidigt hade det kanske varit lättare att få barn tidigt eftersom man inte format sitt eget liv efter sina egna behov och krav. För mig handlar det idag om att sänka kraven i hemmet, satsa mer på rutiner och planering och att ändå få lite tid till det som jag gillar, som träning. Ju äldre man blir desto viktigare är det att ta hand om sig själv, både kroppsligt och mentalt.
Vad sa Hugo när ni berättade att det skulle komma ett syskon?
– Han ville gärna ha ett syskon, skjuter pappa Peter in, och när de pratade om syskon på förskolan klappade han gärna gravida mammorna på magen.
– Vi gjorde en liten happening av det i somras när vi var i sommarstugan i Gösebo utanför Högsby. Där har jag tillbringat somrarna sedan barnsben och det är en plats jag tycker mycket om. Vi hade en liten tillställning och förklarade för Hugo att han skulle få en bror. Under graviditeten såg han mycket fram emot att bli storebror och han är väldigt kärleksfull mot Adam, säger Theresia.
Hur kom ni fram till namnet?
– Åh, vi hade långa listor med namn men det var så svårt att komma överens. Adam är ett namn som inte finns i släkten och som inte var mitt förstahandsval, säger Theresia.
– Han heter Adam Gustaf Walter Widenrot. Gustaf är efter min morfar i Berga i Småland och Walter efter min farfar. Vi håller på att planera för dopet som vi ska ha här i Värö kyrka i maj.
Då blir det tre Widenrot i familjen, ska ni inte passa på att gifta er samtidigt?
– Nej, det har vi inte planerat, vi får se om det blir något annat år eller vart vägarna bär oss.
Du kommer från Oskarshamn, hur hamnade du utanför Varberg?
– Genom kärnkraften. Jag började på OKG redan 1994. Jag fick arbete som inhyrd på Ringhals runt 2013, två år senare var jag i Varberg på julshopping, hamnade på en pub och eftersom jag druckit alkoholfritt fick Peter lifta med mig hem till Bua. Han jobbade också på Ringhals men där hade vi ingen kontakt. Hade vi inte träffats på puben så hade vi nog inte blivit ihop, haha!
Vad händer i helgen?
– Det blir fullt upp, jag ska börja träna med PT, både lördag och söndag. Peter ska pyssla lite här hemma och på måndag åker vi hem till Oskarshamn för att fira min 50-årsdag. Vi ska bo ett par dagar på Corallen och sedan fira påsk med familjen. Mina syskon med familjer kommer också så vi ska umgås och hjälpa min pappa att flytta. Jag ser fram emot att träffa nära, kära och mina kompisar.