”Mai-Lis ställde alltid helhjärtat upp”
Med Mai-Lis Fridlunds bortgång försvinner en av de viktigaste medarbetarna vid det gamla Konstmuseet i Kalmar, Konstmuseum för Kalmar län som vi inofficiellt kallade oss eftersom vi var verksamma ute i hela länet, nu regionen. Det var med Mai-Lis som jag som chef dagligen samarbetade för att få alla utskrifter färdiga till vårt eget tryckeri, och det var inte lite det. Pressmeddelanden, katalogtexter, medlemsinformationer med kort och lättfattlig text om pågående och kommande utställningar, gästföreläsningar mm samt information om all verksamhet vid vårt nystartade Arkiv för Svensk Formgivning (idag Designarkivet) för de närmare 5000 som ingick i konstföreningen.
Mai-Lis ställde alltid helhjärtat upp trots att varken hon eller någon annan vid museet, med något undantag, tidigare tänkt att engagera sig inom konstområdet. Men vi litade på varandra alla i det gamla gänget och kunskapen växte trots att utställningarna med experimentellt och ifrågasättande innehåll måste ha väckt frågor som skulle förklaras av medarbetarna för vänner och bekanta.
Som en god berättare såg Mai-Lis alltid till att våra dagliga fikapauser blev trevliga och lättsamma trots att vi också skulle hinna med förhandsinformation om allt som var på gång. Men hon var också en god lyssnare och uppmuntrade regelbundet kollegor som i sitt privatliv kunde ha bekymmer.
Efter en utställning med bland andra installationer av en dansk konstnär kvarlämnades en hel hög potatis som startade en tradition med vårlunch eftersom vi planterade och skördade dessa i rabatterna på baksidan av museet. Traditionen fortsatte sedan för de mest intresserade först i min kalmarträdgård och sedan hemma hos Mai-Lis i Alvesta och Nybro eller hos stöttepelarna Janne och Berit i Kalmar. Gänget tunnades ut men Sven-Erik, museets vakande korrekturläsare hängde med.
När Mai-Lis nu inte längre finns bland de få kvarvarande, vårlunchens vänner, har denna livfulla tradition också dött ut. Jag saknar verkligen att varje juni köra upp till mina gamla hemtrakter och krama om henne och de andra.
Erik Broman, museichef emeritus
