"In i det sista var Sylvia en trogen gudstjänstdeltagare”
Sylvia föddes 1935 i Edvik, Norrala, och föräldrar var Ester och Börje Claesson. Sin uppväxt fick Sylvia i Söderhamn där föräldrarna var aktiva i Svenska Missionsförbundet. Under tiden i läroverket kom hon med i Kristna gymnasiströrelsen (KGF). På en Tysklandsresa som ärkestiftet ordnade för KGF mötte hon Lars Rye-Danjelsen, som 1957 blev hennes make. Sylvia utbildade sig till lärare vid seminariet i Falun. 1960 prästvigdes Lars i Växjö domkyrka, där han 1962 blev kyrkoadjunkt hos domprosten Gustaf Adolf Danell. Äldste sonen Mikael föddes i Uppsala 1959. Gabriel och Anna föddes i Växjö.
Redan som gymnasister hade Sylvia och Lars mött den kyrkliga förnyelsen genom Kristna gymnasiströrelsen, och när de kom till Växjö mötte de i domkyrkan ett församlingsliv helt präglat av dess trosglädje och hängivenhet: söndaglig nattvard, inspirerande förkunnelse, tidebön tre gånger om dagen, veckomässor och bibelstudier. Ännu kan Växjöbor berätta om hur Sylvia kom med barnvagnen till tidebönerna.
1963 blev Lars präst i Öjaby, där Sylvia engagerade sig i syföreningen och kören. Hon var också verksam i den då så livaktiga kyrkospelsrörelsen, där verk av bland andra Olov Hartman uppfördes. Sylvia blev också aktiv i bönegemenskapen Sorores Sancti Sigfridi. Så småningom tog Sylvia upp sitt yrke igen och engagerade sig särskilt för barn med skolsvårigheter. Hon utbildade sig till speciallärare i Malmö 1974.
Efter Lars pensionering flyttade de båda till Revsudden, norr om Kalmar, där Lars morföräldrahem väntade på dem och där segelbåten hade sin hemmahamn. Också på Revsudden engagerade sig Sylvia i församlingslivet, särskilt sången. Många somrar var Sylvia skepparhustru.
Även på Revsudden fortsatte de den dagliga tidebön de levt med under tiden i Växjö. De hade sitt andliga hem i Två systrars kapell, Norrliden. In i det sista var Sylvia en trogen gudstjänstdeltagare där. Jan Arvid Hellströms psalm Som liljan på sin äng var viktig för Sylvia. Den slutar med orden: ”Vad som sås i ringhet här/du ger sin blomning där.”
Christian Braw
