”Hans Johansson var lika innovativ som han var envis. Han var något så sällsynt som en redig människa”

Hans Johansson var en av de stora glasblåsarmästarna från de svenska glasbrukens guldålder, en av de skickligaste glasarbetare jag har mött. Han hade ett elegant och känsligt glashandlag och ett mycket gott öga för form.

Hans började som glasarbetare på Hovmantorps Nya Glasbruk när han var 14 år efter sju år i skolan. Han lärde sig hantverket och blev med tiden mästare. För att få större utmaningar flyttade han 1962 till Sandviks glasbruk inom Orreforskoncernen, då ett av fyra glasbruk i Hovmantorp med omnejd.

När jag kom till Sandvik som formgivare i början av åttiotalet arbetade Hans som instruktör. Han var en omvittnat god pedagog som utbildade flera generationer glasarbetare. Han var även ansvarig för att i samarbete med formgivarna utveckla nya produkter. Han var en orädd innovatör, många konstnärer har litat till Hans engagemang när nya produkter har skapats. Alla beskriver hans skicklighet och tålmodiga stöd. I yngre dagar samarbetade han med konstnärer som Nils Landberg och Sven Palmqvist. Till oss, en yngre generation formgivare, förmedlade han deras gemensamma erfarenheter och bidrog på så vis till den obrutna kedja av kunskap som var svensk glasindustris styrka.

Hans drivkraft var den egna nyfikenheten på glasets möjligheter men också övertygelsen att ny teknik och design var vägen framåt för glasbruken, något han som fackligt aktiv engagerade sig starkt i, bland annat som representant i bolagsstyrelsen. Han var lokal fackordförande, en skicklig förhandlare som månade om medlemmarna besjälad av rättvisa och solidaritet.

Centralt i hans liv fanns familjen med hustrun Birgitta och barnen Marie och Michael och deras familjer. På fritiden hade han under en period en biodling, Johanssons Bisyssla. De flitiga flygarna med sina välorganiserade samhällen stämde bra med honom.

Allt jag kan om glas lärde jag mig av Hans. Genom åren utvecklade vi många produkter, men ett av de första projekten blev den största framgången, glaset med den blå droppen, designklassikern Intermezzo. Det är en design som innebar en innovation som inte lyckades vid första försöket, våra olika färgexperiment färgade hela hyttan blå. Hans Johansson var drivande bakom förverkligandet av designidén genom den teknikinnovation som han och mekanikern Enar Liljegren utvecklade tillsammans.

Hans Johansson var lika innovativ som han var envis. Han var något så sällsynt som en redig människa. En vänlig, finurlig och generös man med en säker etisk kompass. Han var min vän och jag saknar honom djupt.

Erika Lagerbielke, glasformgivare och professor vid Linnéuniversitetet