”Han porträtterar sin stora, svarta hatt, en symbol för sorg och livets allvar”

För många år sedan regisserade jag en dokumentärfilm om och med konstnären och författaren Erling Fredriksson. Filmen sändes i SVT 1994.

Trots beskedet om Erlings död ser jag honom tydligt framför mig, han sitter där på Ölands allvarsmarker och målar ett porträtt av sig själv, i sin rullstol, i solen. Han porträtterar sin stora, svarta hatt, en symbol för sorg och livets allvar. Men han målar också sitt stora röda skägg som ett tecken på livets många färgstarka glädjeämnen

I filmen med Lasse Wallin som fotograf och SVT Växjö som producent sitter Erling på samma öländska Allvar omgiven av landskapets rika flora. Med ett stort leende sa han: ”Välkommen till mitt rike! Jag är kung över alla de här tusen blommorna på Allvaret.”

Jag minns honom också med sitt personliga glädjeskratt, ett skratt som också dolde ett stort allvar, nästan en stor sorg. Han berättade för mig: ”Ofta har jag frågat Gud varför mitt öde är att sitta i en rullstol och leva det livet, men jag har aldrig fått något svar. Det enda jag hör är tystnaden, den stora tystnaden.” I filmen sitter Erling vid kyrkan och pratar med Gud. Solen slår in genom det stora kyrkfönstret: ”Jag kan finna mig i mitt öde att sitta i en rullstol, men jag hatar att alltid vara beroende av andra i mitt liv. Alla mina assistenter är fantastiska människor – men beroendet avskyr jag.”

Trots sin funktionsnedsättning levde Erling livet fullt ut, trots hinder. Han körde sin specialanpassade lilla bil med en joystick, reste runt i världen, var med i Paralympics i skytte och vann två medaljer till Sverige, han gick på konstskolor, tog en filosofie kandidat i konst- och idévetenskap och estetik vid Uppsala universitet, han skrev fem böcker vilka han också själv illustrerade.

Erling blev min vän. Efter filmen hade jag en regelbunden kontakt med honom. Jag tänker ofta på konstnären på Allvaret. De sista orden han sa till mig i telefon för en tid sedan minns jag tydligt: ”När jag dör tror jag att jag får ett svar på livets och dödens stora gåta.”

Filmens titel var Livets alla dagar har gått i repris i SVT flera gånger och blev uppmärksammad av både publik och press. ”Gripande öde steg ut ur rutan” var rubriken på Carl-Otto Werkelids recension i SVD.

Gripande var mina möten med Erling, men också fulla av glädje.

Jan Tillberg, regissör