En smålänning i själ och hjärta
”Kära Ikea-familjen, stor kram till er alla”. Med de orden inledde Ingvar Kamprad sina jultal till personalen i Älmhult.
Medan ägandet av de stora företagen blivit allt mer institutionaliserat och anonymiserat fortsatte Kamprad att tala till anställda som fadern till sina barn. När andra sökte sig till börs och aktiemarknad valde Kamprad att behålla makten över företaget inom familjen. När andra expanderade genom lån bestämde sig Kamprad för att bygga vidare på eget kapital. När storföretagen blivit allt mindre platsbundna såg Ingvar Kamprad till att bygga ett nytt stort varuhus där det hela en gång började, hemma i Älmhult.
Det var på den kronobergska landsbygden som Kamprad med två tomma händer byggde upp det som sedan blev ett världsimperium.
”Bonden och drängen gick sida vid sida”, skrev Vilhelm Moberg om Småland. Det är också i det Småland Kamprad växte upp. Förutsättningarna var kärva. Men det fanns en anda av plikt och arbete. Av hopp och framtid. Han byggde ett företag med förankring i den tradition han formats av.
Ingvar Kamprad startade som entreprenör, men slutade inte som en del av något stelbent etablissemang. Entreprenörskapet och förmågan att tänka nytt präglade hela livet.
När bolagsjätte efter bolagsjätte på 1990-talet började att tala om företagets ”anda” var de långt efter möbeljätten som tidigt insett betydelsen av gemensamma visioner och mål för anställda och ledning.
Långt före andra hade Kamprad sett de förändrade konsumtionsmönstren som bilägandet medförde i Sverige. När välståndet växte och miljonprogrammens bostäder skulle möbleras växte varuhusen upp utanför storstäderna. Och Ikea slogs inte ut av ett allt större designintresse och stärkt privatekonomi utan svarade mot en ny högre efterfrågan. På Ikeavaruhuset står den som ska möblera sitt förstaboende i samma kö till kassorna som den som ska byta kök i den fina villan. Design, funktionalitet och kvalitet lockar alla.
Kamprad upphörde heller aldrig att överraska. När världens superrika började att donera pengar till forskningsstiftelser och välgörenhet viskades det kritiskt i smyg bakom Kamprads rygg. Hur tänker Ikea på sin roll som god samhällsmedborgare?
Svaret kom. Alla förväntningar överträffades när Kamprad lade grunden till Familjen Kamprads stiftelse med fokus framför allt på högre utbildning och forskning vid Linnéuniversitetet. Dessutom donerades medel för äldres hälsa och hembygdens institutioner var inte bortglömda. Så ej heller forskningens betydelse för entreprenörskap och företagande.
Kamprad återvände på ålderdomen till sitt älskade Älmhult. Kanske var det en direkt orsak av att de kapitalskatter som en gång tvingade ut Kamprad och bolaget från Sverige förändrats. Det småländska entreprenörskapet, familjeföretaget och framgångarna passade inte in i den dåvarande svenska modellen. Men bolaget blev utomlands samtidigt mer svenskt än någonsin. Till exportprodukter som soffor, sängar och fåtöljer kunde också räknas köttbullar och knäckebröd. Ikea var blott ett av många blågula företag från den lilla nationen i norr som erövrade världens konsumenter. Bolag som utan någon större hemmamarknad var tvungna att konkurrera globalt med både kvalitet och pris.
Det fanns många sidor av Kamprad. Men det finns en tid för kritik och en tid för att betrakta storheten i hans verk. Lokala företag talar möjligen mindre gärna om den hårda prispressaren som Ikea alltid varit på sina underleverantörer - det måste dock sättas i relation till att han skapade möjlighet också för den ekonomiskt svaga familjen att bygga sitt hem.
Kamprads stund på jorden är slut. Men livsverket lever kvar och växer. Kampradstiftelsen finansierar forskning och utveckling. Och Småländskt entreprenörskap är ett begrepp personifierat av Kamprad som för alltid är inskrivet i historieboken. Och med all sannolikhet också i framtidens böcker.
