”Deckare är en rätt knepig genre”

1. Deckargenren är populär – vilken är din favorit bland deckarförfattarna?

2. Vad gör du med en bok som inte lyckas fånga ditt intresse?

3. Om du skulle skriva en bok vad skulle den handla om?

4. Vilka tidningar, tidskrifter och magasin läser du?

Lisa Fogby, gillar deckare och att förkovra sig i litteratur kopplat till jobbet.

1. Ska jag nämna en bland många blir det nog Jussi Adler-Olsen. Danskt är ofta bra även i filmform.

2. Ofta märker jag det ganska tidigt att en bok inte tilltalar mig. För många namn att hålla reda på eller ett obegripligt innehåll. Fantasy är en genre som redan på förhand inte hamnar på mitt nattduksbord. Övriga böcker som jag ger upp hamnar olästa i bokhyllan alternativt på loppis. Förhoppningsvis kan någon annan ha mer glädje av boken.

3. Jag har faktiskt en hemlig dröm, som efter det här inte är så hemlig längre, om att skriva olika människors levnadshistorier, ett knippe värdefulla levnadshistorier i novellform. När jag förra sommaren åkte runt i Sverige med min pappa, träffade jag och lärde känna många äldre kvinnor och män och fick ta del av deras minnen, klokskap och kunskap, och efter det fick jag lust att låta deras historier leva vidare i form av en bok. Inget är gjort än, men idén lever vidare.

4. Barometern i mån av tid, Pedagogiskt Magasin, Förskolan, korsordstidningar och Hembakat tack vare tidningens tilltalande layout. I ärlighetens namn blir det inte mycket tid till tidningar och tidskrifter. Till jul har vi en tradition att det ska finnas tidningar av olika slag på julaftonsmorgon och då går jag "all in" och köper en mängd olika.

Daniel Lund, ordälskare som lyssnar på ljudböcker skrivna med finess.

1. Jag läser väldigt mycket deckare. Motvilligt. Deckare funkar väldigt bra som ljudböcker och lämnar en hel del utrymme för att koncentrera sig på annat under läsningen. Eftersom jag har böckerna som sällskap på jobbet så är det en förutsättning. Jag försöker med jämna mellanrum lyssna på något som kräver mer av mig men det slutar så lätt i att jag glömmer något viktigt moment i arbetet, typ att hälla löpe i mjölken eller vad klockan är. Men deckare är en rätt knepig genre där författaren antingen behöver kunna skriva eller ha en bra historia på lager. Rätt få behärskar bägge delarna men man kommer rätt långt på bara den ena. Åter till frågan: Jag säger Håkan Nesser. Jag tycker han sticker ut i en i övrigt rätt luguber skara skriftställare.

2. Jag läser nästan alltid klart. Tyvärr. Så mycket fantastisk litteratur och så fortsätter man med dåliga grejer. Jag försöker verkligen sluta men intalar mig ofta att det snart måste bli bättre eftersom någon gett ut det. Gav dock upp senaste Adler–Olsen för ett par veckor sedan. Så någon slags gräns för dåligt har jag trots allt.

3. Har faktiskt funderat mycket kring den frågan och aldrig funnit svaret. Med hänvisning till svaren ovan så betyder väl det att jag likt andra i samma situation får skriva en deckare.

4. Inte mycket. Lokal och nationell dagspress i huvudsak.

Marinett Målberg, läser gärna romaner, men är allätare. Tycker om att läsa på morgonen.

1. Jag läser inte så mycket i deckargenren, men när jag gör det så vill jag att det ska spegla samhällsutvecklingen. Det kan vara svårt att veta innan man har läst en bok av en viss författare om det är så. På baksidestexten kan man oftast läsa sig till vad som händer men det går inte att förstå hur det speglas. Som tur är har jag många kloka och goda vänner som jag får tips av. Min favoritförfattare hittills är Henning Mankell som verkligen har speglat samhällsutvecklingen. Tyvärr så lever han inte längre men i och med att han var före sin tid så kommer det att funka att läsa hans böcker i många år ännu. Om det är några av mina vänner som vet någon författare som kan axla Mankells mantel så får ni gärna berätta det för mig.

2. Det har varit i olika faser i livet. För det mesta har jag inte lagt ifrån mig en bok förrän jag har läst den färdigt. Det har nästan varit något heligt över det. ”Så gör man bara inte”. Under en period när jag hade svårt att fokusera lade jag ifrån mig de flesta böcker. Jag fick i det skedet en fråga om att gå med i en bokcirkel. Min förhoppning när jag tackade ja till det var att jag, när det tog emot i läsningen, skulle tvinga mig igenom det och komma in i mina gamla härliga läsvanor och precis så blev det. Nu kan jag till och med ha flera böcker på gång samtidigt. Bara de inte är för lika varandra så går det alldeles ypperligt.Dock har jag landat i att om jag tycker att en bok är urusel lägger jag ifrån mig. Det är lyckligtvis inte ofta det händer, men då tycker jag inte att den är värd min tid.

3. Jag vet ärligt talat inte och då har jag ändå funderat en del på det. Det kan tyckas konstigt för de som känner mig då jag är en person som har lätt att intressera mig och bli engagerad för olika saker. Jag har fått tipset av författare att bara sätta mig ner en stund varje dag och skriva vad som helst för att få det att lossna. Jag började med det, men har inte haft den självdisciplinen ännu så jag tänker att jag inte är redo för det för tillfället.

4. Självklart läser jag min lokala dagstidning Barometern-OT. Jag läser flera tidningar utefter olika uppdrag jag har eller har haft: Arbetsliv, Dagens Samhälle, Kommunalarbetaren och Arbetet. Jag läser också Land, Aktiespararen och Råd & Rön i pappersform. Genom appen Readly läser jag mer eller mindre regelbundet Allt om trädgård, Utemagasinet, Filter, Allt om resor och Vagabond.

Jonny Nilsson, historiker som är både läsare och samlare. Gillar lokalt förankrad litteratur.

1. Svenska deckare är ofta för tjocka och extroverta, dvs för mycket dialog och för lite inre monolog. Därtill tar de sig på alldeles för stort allvar. Jag föredrar författare som kan begränsa sig, hålla språket stringent och som lyckas förmedla en historia med både spänning och humor. Björn Hellberg är min favorit. Han har en unik formuleringsförmåga, underfundig humor och acceptabla intriger. Och så är böckerna aldrig över 300 sidor.

2. Det finns alldeles för många böcker i världen och för lite tid. Så man får försöka välja med omsorg. Men en del böcker har lång startsträcka och går långsamt under huden. Att lägga ifrån sig en bok för tidigt kan vara orättvist. Men verkar den helt omöjlig så lämnas den in på second hand-butiken. Kanske finns det trots allt någon som blir glad av den. Det vore ju dumt att skylla på författaren när det inte klickar.

3. Jag skrivit ett par böcker om Mönsterås historia och tre deckare som utspelar sig i den bygden. Det lokala perspektivet fascinerar mig. Det är där det händer, både det vardagliga och det udda. Någon läsekrets utanför hembygden har jag aldrig eftersträvat och kommer heller aldrig att få. Nästa historiska bok ska handla om Mönsterås från medeltiden till idag och kommande deckare utspelar sig under bluesfestivalen.

4. Vi läser och Skriva är de enda som dimper ner i brevlådan med viss regelbundenhet. Vartannat år kommer också hembygdsskriften Stranda som jag läser med stor behållning. Den har funnits sedan 1927 och lyckats bevara hög kvalitet alla år.