Annons

En hyllning och kanske ett farväl

Nyheter • Publicerad 8 november 2009

Du var mitt allt, det enda jag visste. Den enda plats där jag ville vara, var hos dig.

Nu ligger du sårad på ett öppet fält, pilarna har börjat tränga in genom din vackra skrud, en suck, kanske av ångest, kanske av lättnad, men du blöder. Det var ju inte så det skulle sluta. Det var inte här du skulle dö. Du skulle ju leva för evigt, tills vi kom hem igen, tills sommaren åter slår rot i din öppna famn.

Annons

Jag är skyldig dig allt ty hela min barndom kretsade kring dig. Men jag var aldrig orolig. Du var ju odödlig. Ändå ligger du här med dina öppna sår. Ingen vill hjälpa dig, alla ryggar tillbaka.

Jag vill springa fram, hålla om dig och säga att allt kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra, jag vill lägga om dina sår, få dig att sluta blöda, hindra dig från att dra din sista suck, stoppa allt innan det är för sent.

Men jag kan inte.

Du hade allt, ljumma vårar, varma somrar, kalla vintrar och underbara höstar, du hade allt, och jag var med dig, gillade allt du gjorde, försökte fånga in allt som var ditt. Jag skulle kunna stå och beundra dig för evigt, ty du är det vackraste, du var min trygghet. Du var allt jag ville bli och ville ha.

Nu blöder du. Och jag inte stoppa det. Inte nu. Kanske aldrig.

Det är andra som måste göra jobbet den här gången. Det är andra som måste plåstra om dig, få upp dig på fötter, och lära dig att leva igen. Du har rest dig förut. Och jag tror att du kommer att göra det igen. För du får inte dö. Tänk inte ens tanken.

Jag lider när jag ser dig. Men njuter när minns hur du var. Hur du hade allt. Ett ständigt leende och en välkomnande famn. Du var hemma. Du är hemma. Men du ska fan inte dö.

Vi kommer att sköta om dig. Linda om dina sår och få dig att läka. För vi glömmer aldrig den du en gång var. Allt gott du gjorde för oss och hur dina andetag nådde ut till oss alla, gav oss näring, fick oss att leva.

Vi glömmer aldrig. Vem du var. Vem du åter kan bli.

Snälla dö inte. Res dig upp och börja leva. En gång till.

En allra sista gång. Jag lovar. Sedan slipper du vara ensam.

Elmbloggen .
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons