"Viltvårdens obefintliga demokrati ”
Bredvid dig sitter en kollega från en naturorganisation. De övriga platserna upptas av tolv företrädare för skogsindustrin. Lika orättvis är verkligheten för de som kämpar för de vilda djuren i våra svenska skogar.
Länsstyrelserna har som praxis att bjuda in jägare till beslutsfattningen i Viltförvaltningsdelegationerna. Det sitter ofta upp till tolv jägare eller jaktanknutna och beslutar ifall licensjakt ska förekomma medan oppositionen endast tillåts av två representanter från naturintresset.
Vi svenskar är väldigt känsliga för korruption men av en märklig anledning är jäv-frågeställningen i viltförvaltningen och jaktfrågorna helt åsidosatt. Anledningarna till detta är sannolikt flera;
Svenska Jägarförbundet får årligen pengar från staten, allra senast 43 miljoner kronor som kom från jaktkorten. Förutom detta delade Naturvårdsverkets Viltvårdsfond ut 9 miljoner kronor till Jägarnas Riksförbund. Samtidigt fick Rovdjursföreningen endast ett par hundra tusen kronor från en annan naturfond. Skillnaden på det inflytande och den marknadsföring som går att köpa för 52 miljoner kontra 200 000 kronor är rejäl.
En annan anledning är att det finns en djupt rotad jägarkultur bland samhällseliten. Stats-, närings och landsbygdsministrarna jagar. Det finns en jaktklubb i Riksdagen med en skjutbana under parlamentsbyggnaden bekostad av skattemedel. Ett av de mest eftertraktade privilegierna i den svenska adeln och näringslivets topp är att få jaga med kungen.
Viltvård har någonstans utmed vägen blivit synonymt med jaktfrågor. Det är ett märkligt synsätt då det vilda livet i naturen är en egen entitet och de som vill jaga dem är en separat sådan. De som vill jaga dem ska få göra det eller inte borde rimligen beslutas av parter utan kopplingar till särintresset jakt.
Följande behöver ske för att återskapa förtroende för demokratin inom viltvården;
# Naturvårdsverket behöver ta fram nya riktlinjer om att oberoende parter med väl belagda meriter ska sitta i delegationerna. Det finns en uppsjö biologer, etologer och andra sakkunniga i vårt avlånga land. Naturligtvis ska jägare få presentera sin sak, precis som jaktmotståndarna, på samma sätt som det anstår övriga demokratiska processer.
# Länsstyrelserna behöver bestyrka att delegaterna faktiskt är objektiva. Frågan behöver ställas, exempelvis i en enkät – har du ett jäv-förhållande, det vill säga om du jagar, då kan du inte vara med i delegationen.
# I en demokrati finns en huvudregel om att den som utför en funktion, aldrig får ha en koppling till dem som beslutar om funktionen. Vi har lätt för att peka finger på andra länder och påtala korruption men vi har låtit frågan om viltvården helt glida ur det demokratiska spektrumet. Det är hög tid för oss att inventera viltvården.
Misha Istratov, miljöentreprenör och samhällsdebattör
