”Stora pastorat och färre kommuner”
Detta började vi tala om i början på 2000-talet i kyrkan men vi lever än som ett pastorat.Visst är det jobbigt då vi blir färre invånare och vi stångas med vår ekonomi och har haft svårt att rekrytera kyrkoherde. Men vad är det som säger att det blir bättre då vi kommer i ytterperiferin av ett annat pastorat?
Likadant blir det i kommunen.Man blir en ytterdel i ett större sammanhang. Vem vill satsa på oss? Strukturförändringar är jobbiga att genomgå- men de ska ju leda till något bättre om det ska vara någon ide med detta.
Kanske kunde vi jobba ihop pastorat-kommun istället och dra nytta av varandras positiva sidor istället för att ta bort oss eller lägga oss till andra. I pastoraten har det ju visats sig då man slår ihop pastorat att engagemangen blev färre, Det ideella engagemanget är viktigt att ta tillvara och församlingsborna och medborgarna är betydelsefulla.
Både vi och kommunen behöver komma mycket närmare våra invånare så att det inte heter ute på byn att det är dom och det är vi. Kyrkan behöver bli mera modern och hänga med församlingsborna
in i vardagen och mera lyssna på dem och höra vad de vill att vi ska göra. Det som retar en mest är att vi som tycker att det är bra med ett eget pastorat fortfarande anses som konservativa och”mossiga”.
Jag är mycket för förnyelse, men jag vill att om vi ska förändra något så här stort, ska det leda till utveckling av både pastorat och kommun. Detta ser jag inte med de alternativ vi har idag. Hoppas att vi kan ha en seriös diskussion om detta såväl i pastoratet som i kommunen.
Marianne Ek, ordförande i kyrkorådet och kommuninvånare
