Slopa EU:s tullar, stärk de mänskliga rättigheterna

Human Rights Watch släppte runt årsskiftet en rapport om situationen för unga hembiträden i Marocko. Enligt rapporten är till exempel misshandel och sexuella trakasserier vanligt förekommande och med hundra timmars arbetsvecka ligger deras lön tydligen runt motsvarande 5–6 kronor om dagen. Denna rapport väckte ingen större uppmärksamhet i svenska media, förmodligen eftersom man inte kunde peka ut västerländska konsumenter som skyldiga till sakernas tillstånd. Annorlunda hade det förstås varit om flickorna tjänat det tiodubbla och arbetat i exportindustrin. Då hade det varit vårt "fel" eftersom deras varor hade nått vår marknad.

För ett par generationer sedan kunde miljontals människor svälta ihjäl på en fjärran kontinent utan att vi hörde talas om det förrän flera år senare. I dag är vi däremot kontinuerligt informerade om den misär som fortfarande råder i vissa delar av världen. Kanske medför detta en viss cynism, men det är ändå väsentligt. Att vara informerad är en förutsättning för att kunna komma till undsättning och även om mediebilden förvrider perspektivet så visar tillgänglig statistik att allt färre människor dör av svält, kanske det grymmaste av alla öden.

Socialister är inte nöjda med dagens globalisering. De har svårt att förlika sig med att det är handel och kommersialism som lett till att många hundra miljoner människor lyft sig ur fattigdom och nu utgör en wannabe medelklass i till exempel Kina och Indien. Många förefaller anse att fattigdom uppstår först när man informerats om saken. Eftersom förbättrad omvärldsbevakning innebär ökad insyn i fattigare länders problem så uppstår därmed illusionen att fattigdomen i världen ökar. Detta kan ju förefalla obegåvat i överkant, men en undersökning av Demoskop från juni 2005 visar just att cirka tre fjärdedelar av svenskarna tror att extrem fattigdom och undernäring ökar i uländerna, vilket är totalt fel. Varför vill media och utbildningsväsende inte förmedla en korrekt bild av de förbättringar som ägt rum?

De lågavlönade och hunsade hembiträdena i Marocko har givetvis funnits där i alla tider. Det obekväma som har hänt är att vi nu alltså har fått en lite bättre insyn i deras situation, som för övrigt lär vara likadan eller sämre i stora delar av arabvärlden och i många andra länder. Man kan givetvis, som Human Rights Watch föreslog, framhålla missförhållandena för den marockanska regeringen och föreslå åtgärder, men problemet med fattiga familjer där barnen måste arbeta kan inte enbart avhjälpas med lagstiftning.

Däremot ligger en enorm potential i att underlätta för varor, tjänster, kapital och människor att röra sig mellan kontinenterna. För Marockos del handlar det i stor utsträckning om att EU ska sänka (helst avskaffa) tullarna på deras exportvaror och underlätta för marockaner att arbeta i Europa. En tsunamivåg av euro skulle därmed skölja in över norra Afrika, vilket i slutändan fattiga tjejer som måste försörja sig själva skulle ha stor glädje av.

Tomas Brandberg

Tankesmedjan Captus