”Några partier vill återskapa skadad natur - andra inte”

För hundra år sedan var Småland ett landskap där hagar, ängar och åkertegar varvades med blandskogar i en fager blandning. Djur och växter hade under tusentals år anpassat sig till ett landskap präglat av skogsbete, slåtterängar, hamlade träd, svedjebruk och annan mänsklig aktivitet. Idag finns bara spillror kvar av det landskapet.

Över 600 000 hektar åker, äng och betesmarker har blivit skog. Därutöver har arealen granskog här i Kalmar län nästan tiofaldigats de senaste hundra åren, och under samma tid har den totala volymen skog trefaldigats. Resultatet ser vi runt omkring oss - mörkare, tätare och artfattigare skogar.

Men mängden avverkad skog, mätt i areal och volym, har även ökat snabbt i södra Sverige. Sedan 1984 har antal avverkade hektar ökat med nästan 50 procent och mängden fällda kubikmeter med närmare 150 procent. För ett par år sedan konstaterade skogsprofessorn Tomas Lundmark att i Götaland avverkas hela nettotillväxten. Det är därför förrådet av växande skog i Småland inte har ökat de senaste 30 åren.

Än värre är att den massiva satsningen på gran, som råvara till massaindustrin, verkar ha nått vägs ände. Enligt Riksskogstaxeringen, och tvärtemot alla tjusiga tillväxtprognoser, sjunker nu medeltillväxten per hektar och år i hela Götaland. Enda undantaget är Gotland där tall är det dominerande trädslaget. Hårdare stormar och ett torrare klimat har slagit hårt mot granen, men verklighetens siffror verkar inte bekomma skogsnäringen.

I sin senaste strategi för Smålands skogar är prognosen att volymen granskog ska öka med ytterligare 30 procent de kommande hundra åren.

Dagens skogsbruk har inte bara förändrat Småland som landskap. Det har varit förödande för skogarnas mångfald. Här i östra Småland, definierat som Kalmar län exklusive Öland, finns drygt 700 rödlistade bofasta arter knutna till skogen. Än värre är att 38 arter, bland annat mellanspett, vitryggig hackspett och större ekbock, redan är regionalt försvunna.

Flest hotade arter är knutna till lövskogar och då särskilt till ädla träd som ek, lind, ask och alm. Ett genomtänkt, transparent och sammanhängande skydd av skog kan motverka art- och naturkrisen. Men även här är verkligheten en annan. I östra Småland är bara 1,6 procent av landarealen skyddad med nationalparker, naturreservat och biotopskydd. Det placerar östra Småland (Kalmar län exklusive Öland) sist i hela Sverige.

Visserligen tillkommer runt sex procent frivilligt avsatt skog, vilket kan vara ett värdefullt bidrag. Men det finns två hakar. Frivilligt skydd är just frivilligt och kan upphävas. Med tanke på många skogsägares höga ålder lär detta bli en utmaning när tusentals fastigheter ska skiftas mellan generationer eller säljas. Den andra invändningen handlar om att en stor del av dessa avsättningar är hemliga.

Exempelvis redovisar inte Södra var och vad som är avsatt för naturvård. På landskapsnivå vet vi därför inte vilken sorts skogar som har ett frivilligt skydd och på vilket sätt de bidrar till mångfalden.

Östra Småland är ett utmärkt exempel där EU:s lagförslag om att restaurera skadad natur skulle göra skillnad. Återställd natur tillsammans med satsningar på naturturism och småskalig livsmedelsproduktion skulle dessutom skapa större intäkter och fler jobb på landsbygden.

Inför det kommande EU-valet är det därför bra att veta att Socialdemokraterna, Liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade för EU-förslaget att återskapa skadad natur. Övriga partier har varit emot. Två ställningstaganden värda att minnas den 9 juni.

Kuno Nilsson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Kalmar län

Per Jiborn, skogsansvarig i Naturskyddsföreningen i Kalmar län