”Länsstyrelsen kör i diket - igen”
Man har legala skäl för att ta tvingande beslut, alla markägare ska hanteras lika. Har man omistliga naturvärden så är målet givet - naturreservat. Hur ska markägare i länet, många med värdefulla ek- och bokbestånd, kunna lita på länsstyrelsen i framtiden? Produceras biologisk mångfald och skapas naturvärden då tar staten skogen.
Faktum kvarstår, två landshövdingar sade nej till reservat för att man insåg att man inte kunde ta så ingripande beslut på en enskild markägares egendom. Vad har ändrats? När en markägare gjort så stora investeringar för natur, kultur och jordbruk som på Värnanäs förväntar man sig ödmjukhet, respekt och förståelse. Länsstyrelsen uppvisar ingetdera. Man anser vägen dit varit ett längre och svårare ärende än vad man tidigare varit med om. Kanske inte så konstigt när familjen Östersten hela tiden haft hotet över sig. Om vi inte får vår vilja igenom så blir det reservat. Har man följt processen i femton år vet man.
”Den biologiska mångfalden försvinner inte om man gör halvhalt, avtalar och fortsätter samtalen. Kanske med nya krafter från myndigheten.”Mats Blomberg, Kalmar, Senior och tidigare näringspolitisk samordnare på Södra.
Länsstyrelsen gör stor sak av att det tagit tolv år, nu har man nåtts väg ände.
Jag har sett konflikter lösas upp som varit mer komplicerade än denna. Med respekt, tålamod och ärlig vilja. Tolv år av en eks omloppstid är kort tid. Den biologiska mångfalden försvinner inte om man gör halvhalt, avtalar och fortsätter samtalen. Kanske med nya krafter från myndigheten. Finns viljan finns tid. Här förminskar man istället skogsägarens frivilliga insatser och stryper
engagemanget. Och visst är det ett övergrepp. Om länsstyrelsen förstått lite av vad jag menade med markägarnas drivkrafter kanske man kommenterat det. Istället negligeras frågan och man ägnar sig istället åt att misskreditera ägaren. Konfiskation, javisst! Markägaren behåller visserligen lagfarten men mister rådigheten över sin mark. Med tvång tar staten över skötseln.
Markägaren får ta bort träd som ramlat över vägen och underhålla diken. Generöst värre. Staten ska alltså sköta Värnanäs bättre än markägaren själv som vigt sitt liv till att skapa miljövärden för sin familj och nya generationer. Tro det den som vill. Länsstyrelsen pratar långsiktighet. Kan en familjs brukande vara kortsiktigare än statliga skötselmiljoner? Det blir inga nya gammelekar hävdar länsstyrelsen. Men, familjen har under decennier planterat tusentals ek- och bokplantor på många hektar öster om E22 där reservatet nu föreslås. Räknas inte det eller vet länsstyrelsen något inte vi vet? Nej, länsstyrelsen har tyvärr kört i diket igen. Tvång i naturvården är förkastligt. Ett tvingande reservatsbeslut en skamfläck.
Mats Blomberg, Kalmar
Senior och tidigare näringspolitisk samordnare på Södra
