"Länsstyrelsen blamerar sig”
Kompetensen är alltför ensidig och ej i samklang med den humanvetenskapliga utvecklingen i vårt samhälle.
Lodjursjakten är en pinsam troféjakt som (tillsammans med bland annat godsjakten på fasaner) vädjar till de sämsta instinkterna hos jägarkåren, vilket inte vill säga lite. I en attitydundersökning som SLU gjorde 2021 har 97 procent av de tillfrågade inget emot att vi har lo i våra skogar. 80 procent tycker om eller tycker mycket om att vi har lo i Sverige. Trots detta massiva stöd har en försvinnande minoritet på 2.5 procent lyckats dribbla sig till en position att bestämma!
Svenska jägareförbundet innehar den ur demokratisk synpunkt helt förkastliga rollen både som "myndighet" och högljudd intresseorganisation vilken ständigt arbetar för fler tillfällen där det säger pang. Jägarkårens ställning i det svenska samhället svarar på intet sätt mot den svenska folkmajoritetens uppfattning. Den svenska jakten måste därför utsättas för demokratiska överväganden och en folkopinion.
En sagolikt vacker aprilkväll uppfylldes, efter 20 år, min önskan att få se ett vilt lodjur. Jakten på lodjur är ett av de mest motbjudande exemplen på ett tidsfördriv vars existensberättigande måste omprövas. Hur mycket angenämare vore det inte om människan kunde lära sig njuta av storslagenheten i naturen utan att behöva känna blodsmaken i munnen för att bli delaktig. Lodjurens väl och ve är en gemensam fråga för svenska folket, liksom jakten på andra djur, inte minst på sjöfåglar där skadeskjutningar är mera regel än undantag.
Länsstyrelsen framhärdar även i den talibanekologi, som kallas naturvårdsbränder. Dessa bränder innebär att man tar sig friheten att döda vissa varelser för att skapa livsrum åt andra. Det är en strid mot naturen som aldrig kan vinnas. För att behärska naturen måste man samarbeta med den! På länsstyrelsen borde man begrunda vad begreppet ekologi egentligen innehåller, bakom fraserna om "mångfald". Man borde begrunda det faktum att synen på naturen och våra medvarelser är oupplösligt förenad med människans välfärd och framgång. Därför ska man inte bränna djur levande vid naturvårdsbränder.
Man vårdar inte naturen genom att döda dess invånare. Länsstyrelsen måste i naturvårdsfrågor lära sig lyssna till vad samhället utanför dess väggar tycker och kräver, det vill säga ta hänsyn till ekologiska och demokratiska spelregler. Här finns det anledning att med Gustav Vasa säga: - Därtill rätten och packen Eder!
Anders Johansson, Kalmar
