”Kravlöshet föder parallella samhällen”
Sverigedemokraterna är mycket tydliga med att detta både måste förväntas och krävas om man vill bo i Sverige. Det finns också en smärtgräns för skattebetalarnas ansvar. För oss är det en självklarhet att skattebetalarnas pengar ska gå till att finansiera kärnan i välfärden: utbildning, sjukvård och omsorg. Det är själva fundamentet i det sociala kontraktet mellan staten och medborgarna.
Att någon efter två år i landet fortfarande är i behov av tolktjänster för att ens navigera i vardagen borde ses som ett tecken på att integrationen helt enkelt inte fungerar som den ska. Vi löser inga problem på sikt med gratis tolkar livet ut. Som det gamla ordspråket, “Om man ger en man en fisk så har man gett honom mat för en dag, men om man lär honom att fiska så har man gett honom mat för ett helt liv”.
Skattebetalarnas resurser är begränsade och därför behöver självklart regionens utgifter prioriteras. Varje krona som spenderas på en tjänst är en krona som inte kan användas någon annanstans. I övriga samhället är avgifter för olika tjänster inom vården en självklarhet. Hjälpmedel som rullstolar och hemtjänst är inte undantagna från denna modell. Regionen tar ut avgifter för besök till läkare, sjuksköterska, sjukgymnast med mera.
Bland annat bidrar det till att kunna hålla en hög standard på det som erbjuds. Det finns inget som tyder på att införandet av en rimlig avgift skulle försämra kvaliteten på tolkningen. Tvärtom, det kan bidra till en mer hållbar finansiering av högkvalitativa tolktjänster.
En avgift för språktolkning är då både rättvis och nyttig och den tjänar också som morot att snabbare lära sig svenska. Det borde vara en självklarhet: vill man bo och verka i Sverige, förväntas man göra allt man kan för att lära sig landets språk.
Martin Kirchberg (SD), regionråd
Bo Karlsson (SD), regionstyrelsen
Petra Gustafsson (SD), regionstyrelsen
Claus Zaar (SD), regionstyrelsen
Michael Erlandsson (SD), regionfullmäktige
