”Julen och barnet hör ihop”
Hjärtat går sönder när barn drabbas. Orden räcker inte till när det oskyldiga barnet blir offer för vuxnas maktkamp och stridigheter. Varken barnen i Gaza eller de barn i kibbutzerna i Israel som mördades den 7 oktober har valt att delta i den till synes eviga konflikten i Mellanöstern. Att deras liv gick till spillo är inget annat än meningslöst.
Nu är det jul. I många hem och kyrkor ställs julkrubban fram, en välordnad idyll med herdar, vise män och Jesusbarn. Men från Födelsekyrkan i Betlehem kommer i år andra bilder. Den palestinske teologen Munther Ishaq berättar att julfirandet är inställt, och istället för idyllen är krubban i kyrkan sönderslagen och figurerna ligger utspridda som efter ett bombanfall. En symbolisk markering av hur verkligheten ser ut.
Julen och barnet hör ihop. Vi håller våra nyfödda nära oss och de små barnen står i centrum. Och det är ingen tillfällighet. Allt bottnar i kristendomens urberättelse om hur Gud väljer att bli människa i ett litet barn. En berättelse som vädjar till det skyddslösa, till beroendet av omsorg, till det i oss som imponeras av styrka men känner igen sig i sårbarhet.
En sådan Gud talar vi om i jultid. Och vi behöver verkligen budskapet. För just nu är världen mörk. Krig, konflikter och klimathot skymmer sikten. Både unga och äldre har svårt med hopp och framtidstro. I blickfånget står kriget mellan Israel och Hamas. I farozonen för att glömmas bort finns Rysslands hänsynslösa invasion av Ukraina. Och i medieskugga ligger andra konflikter, platser där barn också dör, även om nyhetssändningarnas uppmärksamhet har svalnat.
Under julnattens mässa läser vi varje år profeten Jesajas ord: Natten ska vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus. Det är viktigare än någonsin att återvända till vår kulturs ursprungsberättelser. Att vi som folk kränger av oss den trånga sekulära kostymen och har modet att återupptäcka varför vi firar jul.
För under samtidens konsumtionshets och fokus på utsidan finns en längtan efter något att bygga sitt liv på. Och bakom den sekulära fernissan finns något mycket större; ett rop, en törst efter mening, en sårbar barnröst längst in som vill höras och få bära vidare julens budskap om frid och fred.
I slutet av november kom beskedet att många av barnen från Al Shifa-sjukhuset hade evakuerats och anlänt till sjukhus i Egypten för vård. Från Födelsekyrkan i Betlehem hörs i just dessa dagar budskapet att även om julfirandet är inställt, är bönen om fred inte inställd.
Strimmor av ljus i det kompakta mörkret. Berättelser att dela med varandra, så att vi bevarar vårt hopp. Ett budskap som vill laga brustna hjärtan. Julglädje trots allt.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift
