"Inget politiskt parti kan lösa ”klimatfrågan”

Trots detta spurtar den svenska valrörelsen på i gamla beprövade hjulspår. Även om det ibland blir en stund över för ”klimatet” domineras de politiska debatterna av sådant som kriminalitet, integration, elpriser, välfärd, sjukvård, ekonomi, skatter, landsbygd, försvar, trygghetssystem, privatisering, sysselsättning, skola och jämställdhet.

Med all rätt kan våra svenska politiker kritiseras för att de saknar det politiska klimatledarskap som den planetära situationen kräver, den som faktiskt utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten.

Men bakom denna brist på klimatledarskap, som de nu existerande partiföreträdarna ger uttryck för, döljer sig en mycket allvarlig ideologisk problematik. Enkelt uttryckt så har alla moderna politiska ideologier hittills utgått från att jorden är en relativt stabil och oföränderlig grund som man politisk varken har behövt beakta eller ta ställning till.

Politik handlar främst om samhället och hur detta skall ordnas politiskt. Utifrån denna samhällsideologiska grund har man även kunnat rikta politiken mot ”natur” och ”miljö”, vilka ansetts ligga utanför samhället. Det är även här som ”klimatet” har kommit in i politiken. Kan man föreslå en skattepolitik för dem som befinner sig i samhället så kan man även formulera en politik för det externa klimatet, och, ännu värre, som om detta var ett bland många politikområden.

Det avgörande problemet med denna politiska ideologi är att jorden faktiskt inte längre är den stabila bakgrundskuliss för samhället som man hittills utgått från. Istället håller jorden på att förändras praktiskt taget i realtid, vilket visar sig i form av klimatförändringar, förlusten av biologisk mångfald, jetströmmar som meandrar, glaciärer som smälter, stigande temperaturer, artutrotning, utarmning av matjorden, vattenbrist, extremtorka och fler skogsbränder. Med sensommarens fortsatt höga temperaturer över den norra hemisfären diskuteras möjligheten att ett isfritt Arktis kan inträffa redan i år.

Av allt detta följer att samhället nu måste förstås som en intern del av en den jord som snabbt håller på att förändras. Den tid är därmed förbi när man politiskt ensidigt kunde rikta in sig på att satsa på att utveckla samhället, ta hand om naturen, värna om miljön, eller rädda klimatet. Vår tids och detta vals politiska ödesfråga handlar om hur vårt planetära krympande jordliga livsunderlag politiskt kan och skall bestämmas och ordnas.

Samhället är numera helt enkelt en intern del av det jordliga livsunderlag som det både är beroende av och medskapar. Enligt uppskattningar kommer till exempel årets sommar i Storbritannien, med temperaturer över 40 grader, vara en ”normal” sommar redan om drygt 10 år. Man behöver inte vara ekolog för att begripa vad det kommer att innebära för det jordbruk och den matförsörjning som utgör samhällets livsgrund.

En politisk ideologi, oavsett partitillhörighet, som inte utgår från samhällets jordliga livsunderlag, och hur detta skall ordnas politiskt, är nu inte längre adekvat. Politik kan inte längre handla om att utveckla samhället, som om det existerade vid sidan av den planetära klimat- och ekologiska framtid som nu rör sig allt snabbare mot oss. Men tyvärr finns det ännu inget parti som har en politisk ideologi som utgår från att all politik nu handlar om vårt jordliga livsunderlag. För alla de väljare som vill ”rädda klimatet” eller ”planeten” blir tyvärr slutsatsen att det faktiskt inte finns något parti som de kan lägga sin röst på!

Martin Gren, professor i kulturgeografi vid Linnéuniversitetet.