”Hellre tystnad än musik”
Tusentals inskickade melodier har kokats ner till en enda vinnare via fem delfinaler och en final. Programserien får mycket stor uppmärksamhet och engagerar många. En hel del tycker att det mesta är skräp. Om detta kan vi diskutera länge.
Min poäng är att Melodifestivalen, oavsett vad vi anser om den, är något som knyter oss samman som något gemensamt som vi kan prata om. När vi har slutat att resonera kring vädret, som ju brukar lämna en hel del att önska så här års, så finns alltid Mello att mötas kring. Vi tycker inte lika, men många tycker åtminstone nåt.
”Den stora musikproduktionen i vårt land vilar till stor del på de kurser som ges på våra folkhögskolor och på studieförbundens musikverksamhet och musikhus. Utan sådana mötesplatser där musik tillåts att skapas och framföras kommer varken kompositörer, textförfattare eller artister att träda fram.”Birgitta Axelsson Edström, folkbildare/körledare.
Nu kan vi förledas att tro att vi i Sverige disponerar den här typen av underhållning mer eller mindre automatiskt. Så är inte fallet. Den stora musikproduktionen i vårt land vilar till stor del på de kurser som ges på våra folkhögskolor och på studieförbundens musikverksamhet och musikhus. Utan sådana mötesplatser där musik tillåts att skapas och framföras kommer varken kompositörer, textförfattare eller artister att träda fram.
De kommer helt enkelt inte att kunna få det stöd de behöver. Sverige blir då ett tyst land, inte bara i februari-mars och på melodifestivalscenerna utan året om på de arenor där musik av alla de slag idag hörs. Den tystnaden kommer vi alla att märka. Frågan är hur många av oss som föredrar tystnad framför musik?
Just nu genomför nämligen regeringsunderlaget, alltså en majoritet av ledamöterna i vår demokratiskt valda riksdag, en mycket kännbar neddragning av anslagen till svensk folkbildning. Den kommer att resultera i färre musikgrupper och färre repetitionstimmar för musikband och individuellt artisteri där unga människor får utveckla sin kreativitet. Det kommer att ge körsången, som är en av Sveriges allra största kulturverksamheter, betydligt sämre förutsättningar.
Den energi som idag kan läggas på skapande kommer med största sannolikhet att då kanaliseras på andra håll. Erfarenheten säger att otillräckligt stimulerad kreativitet inte sällan vänds i destruktiv verksamhet. Som en klok filosof har sagt: Den som inte kan skapa måste förstöra (Rollo May). Att dra ner på folkbildningen är inte riktigt klokt.
Detta faktum är dock inte något som hjälper regeringsunderlaget att fatta klokare beslut. Man kör vidare på inslagen linje och drar ner på de statliga anslagen till studieförbunden med 30 procent på en redan av inflationen grovt urholkad budget. Inflationens effekt är ungefär 25 procent redan innan den statliga hyveln har gjort sitt.
Var och en förstår att detta kommer att generera stora problem för det stolta svenska folkbildningsarbetet som ligger till grund för vår utveckling som välfärdsnation. Vi har i Sverige tagit såväl demokratin som bildningen och kulturen för given. Det kan vi inte längre.
Jag hoppas att vi är många kvar som tar striden så att vi får en klokare och mer människovänlig politik efter nästa val. Jag klarar mig såklart utan Melodifestivalen, men ett liv i ett land utan demokrati, bildning och kultur är jag inte intresserad av. Det kallar jag inte liv, och vad gäller själva landet så lär det inte finnas kvar det heller.
Överlevnadschansen för en nation utan demokrati, bildning och kultur närmar sig nämligen noll. En sådan kris kan inte ens NATO lösa, men ett bildat folk som tar sitt ansvar för en klokare framtid kan vända utvecklingen, om inte förr så vid valet 2026.
Låt oss göra det tillsammans! Inte är det väl så att majoriteten av oss föredrar tystnaden framför musiken?
Birgitta Axelsson Edström, folkbildare/körledare.
