Ge killar chansen att komma ikapp
Ämnet idrott och hälsa behöver uppgraderas. Fysisk aktivitet har betydelse för barns och ungas dagliga förmåga att klara av skolan och kan därmed påverka hela deras framtid. Daglig fysisk aktivitet hjälper eleven att koncentrera sig bättre, problemlösningsförmågan förbättras och studieron i klassrummet blir bättre.
Jag är övertygad om att alla vill ha en skola där eleverna har goda och jämlika förutsättningar att nå godkända betyg. Forskning visar att den främsta skyddsfaktorn mot framtida utanförskap är att ha gått ut skolan med godkända betyg. Det minskar risken att hamna i arbetslöshet, kriminalitet och psykosocialt utanförskap.
Det är därför anmärkningsvärt att vi accepterar en skola där tre procentenheter fler pojkar lämnar grundskolan utan godkända betyg jämfört med flickor.
Bunkefloprojektet i Malmö har, för skolsammanhang, resulterat i en närmast unik mängd forskning. Redan 2012 kunde man visa att när elever får fysisk aktivitet varje dag utjämnas skillnaderna i betyg mellan pojkar och flickor. Både flickor och pojkar förbättrade sina resultat, men pojkar gjorde en större upphämtning och kom upp i nivå med flickorna. Hos den grupp som ingick i försöket blev 96 procent av eleverna behöriga till gymnasiet. I kontrollgruppen, utan daglig fysisk aktivitet, blev 89 procent behöriga.
Daglig fysisk aktivitet i skolan är alltså en viktig jämställdhetsfråga, för att ge pojkar likvärdiga förutsättningar att nå gymnasiebehörighet. Det är förvånande att lagstiftare inte har dragit slutsatsen att anpassa timplanen efter denna insikt.
Svenska elever har mindre schemalagd idrott än eleverna i många andra europeiska länder. Enligt timplanerna ska grundskolan ha totalt 500 idrottstimmar. Det blir i snitt 1,5 timme i veckan. På många skolor räcker inte rasten före och efter idrottstimmen till för förflyttning, ombyte och duschning, så i själva verket blir det ännu mindre tid för idrottslektionen.
”På många skolor räcker inte rasten före och efter idrottstimmen till för förflyttning, ombyte och duschning.”
”Gudrun Brunegård (KD), riksdagsledamot.”
Skolorna har visserligen möjlighet att själva göra förändringar och många gör det också. Detta medför dock att det i realiteten råder stora skillnader över landet och även mellan kommuner och inom samma kommun.
Det borde inte hänga på den enskilda skolan att själv ta initiativ till sådana förändringar, utan det borde läggas in i timplanen. Det ska inte bero på i vilken kommun man bor och i vilken skola barnet går, om eleven ska få rimligt antal idrottstimmar.
Därför vill Kristdemokraterna öka antalet idrottstimmar från 500 idag till 700. Det är ett steg i rätt riktning, att regeringen gått oss halvvägs till mötes och kommer att öka antalet timmar idrott och hälsa till 600 för grundskolan, från och med halvårsskiftet. Men Kristdemokraternas krav på totalt 700 idrottstimmar ligger fast, det vill säga ytterligare 100 timmar. Istället minskar vi motsvarande antal timmar på elevens val.
Vidare behöver det preciseras hur timmarna fördelas mellan årskurserna. Man behöver också se över så att inte den teoretiska delen av ämnet idrott och hälsa tar allt för mycket tid från den nödvändiga fysiska aktiviteten. Målet på sikt är att ge eleven idrott med fysisk aktivitet varje dag.
När riksdagens utbildningsutskott debatterade denna och andra skolfrågor i kammaren häromdagen fick jag tyvärr inget stöd från något annat parti i kravet på att utöka till 700 idrottstimmar i grundskolan. Jag beklagar att vi kristdemokrater blir själva i arbetet med att driva på i denna fråga. På torsdag eftermiddag kommer riksdagen att ta beslut i de skolfrågor som debatterades i förra veckan. Vi i KD ger oss inte och hoppas att fler partier ska ansluta sig till Kristdemokraternas förslag, för att ge Sveriges pojkar lika goda förutsättningar som flickorna att nå godkända betyg.
Gudrun Brunegård (KD), riksdagsledamot och utbildningspolitisk talesperson
