”Funktionshindrades behov och EU:s arbetstidsdirektiv – en svårlöslig ekvation”

Socialdemokraterna instruerade för några år sedan genom regleringsbrev till Försäkringskassan att kostnaderna för personlig assistans ska minska. Under det senaste året har ytterligare ett hot blivit uppenbart: En ny implementering av EU:s arbetstidsdirektiv med tvingande dygnsvila.

Arbetstidsdirektivet är inget nytt, och hade i sig goda intentioner när det tillkom, att garantera arbetstagares rätt till vila och återhämtning. Det visade sig dock snart innebära problem i flera medlemsstater.

Något som i sig är symptomatiskt när vi i EU ska försöka detaljreglera saker som bäst sköts av medlemsstaterna själva. I Sverige har vi haft fungerande överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter som både skyddat arbetstagarnas rättigheter och arbetsplatsens behov. Men så hände något, fack och arbetsgivare kom överens om en ny implementering för att uppfylla det man menar är EU:s krav. En implementering som flera andra EU- länder inte gör.

Problemen har visat sig stora och hotande i flera verksamheter. Flera kommuner och regioner söker undantag för ambulanspersonal. Landets räddningstjänster är i skakning. När det gäller personlig assistans blir situationen särskilt problematisk, främst ur tre perspektiv.

För det första försvåras situationen för brukaren. Det är viktigt med förhållandevis få assistenter, vilket innebär kännedom om person och situation. Detta är viktigt för medicinering och hjälpinsatser. För många funktionshindrade är kontinuitet viktigt. Med kortare arbetspass kommer dessutom aktiviteter som man har rätt till att försvåras. Att byta assistent mitt under läkarbesök, duschning, matinköp eller annan aktivitet begränsar ytterligare de funktionshindrades liv.

För det andra blir det svårt att planera arbetspass när byten kan behöva ske på andra platser än där brukaren bor. De längre arbetspassen har ofta varit attraktiva, eftersom de medför längre sammanhängande ledigheter som uppväger löneläget. För assistansanordnare är det redan idag svårt att rekrytera duktiga medarbetare. När förutsättningarna i yrket försämras kommer bemanningen att bli ett än större problem.

För det tredje försvåras situationen ytterligare för föräldrar/vårdnadshavare. Redan i dag tjänstgör föräldrar till barn (och vuxna) i hög grad som assistenter, ofta oavlönade. Med sämre tillgång till assistenter kommer behovet av föräldrars insats öka.

Föräldrar vill självfallet hjälpa sina barn så mycket som möjligt, men med dubbelarbete blir situationen ohållbar för många. Konsekvenserna när det gäller sjukskrivningarna är redan stora och vad ytterligare tvingande och obetalt arbete skulle innebära för familjer och för samhället är mycket oroande.

Problemen kommer dock främst att, som vanligt, drabba de som redan har det svårast i samhället – de funktionshindrade. Redan idag är assistansorganisationen bräcklig och sårbar och att då ytterligare försvåra förutsättningarna är huvudlöst.

Vi kristdemokrater kräver ett slut på Sveriges ständiga överimplementeringar av EU- regleringar. Vi menar att arbetstidsdirektivet behöver revideras och att makten över arbetstider och schemaläggning bör ligga hos arbetsmarknadens parter, men att särskild hänsyn tas till patienter och brukare i behov av särskilt stöd.

EU bör inte blanda sig i medlemsstaternas sociala politik, såsom vård, socialförsäkring och arbetsmarknad. Med nuvarande implementering av EU:s arbetsdirektiv skulle den tvingande dygnsvilan öka problemen ytterligare för personer som behöver personlig assistans.

Liselotte Ammert, Kristdemokraterna Kalmar, Kristdemokraternas funktionsrättspolitiska nätverk