”För Sveriges skull behöver vi både skogsbruket och naturvården”

I Södra med över 50 000 skogsägande medlemmar kan vi se att en stor del av den naturvård som bedrivs bygger på frivilliga insatser. Detta sker parallellt med skogsbruket men börjar vi nu hindra skogsbruk genom ökat regelkrångel minskar också möjligheterna för berörda skogsägare att kombinera produktion och miljö på sina fastigheter. Utan produktion kan vi inte ersätta fossila material och varor med förnybara alternativ vilket är precis vad skogen gör. Och utan produktion att leva på kommer vi i förlängningen inte ha en levande landsbygd kvar. För att inte tala om hur hela Sveriges ekonomi skulle påverkas. Ekonomi och ekologi är inte varandras motsättningar, utan varandras förutsättningar.

Tyvärr har utvecklingen under senare år skapat en ohållbar situation för både skogsägarna och naturvårdsarbetet. Fridlysningsreglerna gör att enskilda fynd av en berörd art kan stoppa skogsbruket i områden utan högre naturvärden i övrigt. Samtidigt blir skogsägaren hänvisad till att stämma staten för att få sin ersättningsrätt prövad efter avverkningsförbud eller restriktioner. Förlorar man får man stå för rättegångskostnaden själv, vilket innebär att de flesta låter bli och därmed går miste om pengar man arbetat hårt för i många år.

Myndigheterna har också tolkat lagstiftningen på ett sätt som gör att markägarna kan bli skyldiga att själva ta kostnaden för dyra artinventeringar. Vill det sig illa kan man alltså först få betala professionellt utförda inventeringar, därefter meddelas ett avverkningsförbud och inte bara nekas ersättning utan också riskera att stå för rättegångskostnaden om man förlorar en ersättningstvist med staten. Detta är orimligt och innebär att generationsöverskridande arbete och investeringar i skogsfastigheten kan försvinna med ett penndrag av en enskild tjänsteman.

En fråga som både myndigheterna och regeringen bör ställa sig är om detta gynnar eller missgynnar viljan att bruka skogen och stärka naturvården? En av det svenska samhällets styrkor har varit rättssäkerhet och tillit till våra gemensamma institutioner. Som dagens artskydd tillämpas så utmanas den självbilden.

I grunden fungerar den svenska skogsbruksmodellen väl. Kombinationen av generell hänsyn i brukandet, frivilliga avsättningar, naturvårdande skötsel och formellt skyddade områden skapar sammantaget goda förutsättningar för biologisk mångfald. Det är något vi måste vårda tillsammans, skogsägare och myndigheter.

Vi är beredda att ta vårt ansvar, och fortsätta att utveckla både produktionen och vårt miljöarbete på olika sätt. Ett sådant exempel är Södras naturvårdspremie, som uppmuntrar till ännu mer naturvård och avsättningar. En förändring är också att vi arbetar mer aktivt för att förbättra rådgivningen kring alternativa skogsskötselmetoder så att våra medlemmar kan göra sina egna val hur man vill bruka sin skog.

Regeringen har utlovat en utredning kring artskyddet, men ännu har det inte meddelats hur eller när det ska ske.

Vi vill se en artskyddslagstiftning som ser till helheten, både naturen och människan, och som bidrar till att skapa incitament för skogsägaren att arbeta med att bevara och utveckla naturvärden. En ordning där ovanliga arter leder till ekonomiska förluster och begränsningar är en dålig ordning om staten vill uppmuntra till en rikare biologisk mångfald.

Magnus Hall, ordförande Södra skogsägarna