”En ohållbar rovdjurspolitik”
Rovdjuren styr nämligen ekosystemen, och vissa arter såsom vargen är dessutom nyckelarter. Om en nyckelart försvinner så kollapsar ekosystemen som ett korthus.
När den nuvarande politiken för de stora rovdjuren lades 2012 (efter regeringens proposition till riksdagen) var det många remitterande djur- och naturorganisationer som höjde ett varnande finger. Argumenten grundades i vetenskapliga fakta men de ignorerades helt av en kommitté som främst bestod av representanter för närings- och jaktintressen.
Naturhistoriska riksmuseet, Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Artdatabanken, Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen, Världsnaturfonden och Centrum för biologisk mångfald upplyste om att populationerna behöver ha ett mycket större antal individer än det som föreslagits av kommittén, om vår avsikt var att bevara dem.
Enligt modern forskning behöver en population ha minst 5 000 individer för att man ska kunna vara rimligen säker på att de inte dör ut inom en överskådlig framtid. Kommittén slog dövörat till och föreslog löjligt låga siffror. Och sedan stämplade de förslaget som ”En hållbar rovdjurspolitik”. Hållbar för vem?
I Sverige är nu 23 däggdjursarter rödlistade. Våra stora rovdjur ingår i den listan. Varg finns under kategorin ”starkt hotad”, järv är ”sårbar”, björn ”nära hotad” och lodjur är ”nära hotad”, men de får trots det jagas.
Vi människor vill gärna tro att vi kan sätta oss över naturlagarna. Men vi ser nu konsekvenserna av ett sådant tänkande. De senaste 40 åren har 60 procent av de vilda djuren försvunnit, och en miljon arter är hotade. Av den totala biomassan däggdjur är vilda djur enbart fyra procent, resten är människor och tamdjur. Livets väv, trasas sönder och därigenom vår egen existens.
Riv upp den nuvarande ohållbara rovdjurspolitiken och tillsätt en utredning som utgår ifrån vetenskap och kunskap om naturen. Sveriges natur och vilda djur behöver förvaltas av ekologer och biologer, det vill säga personer med tillräcklig kunskap för det största ansvaret vi har. Låt oss visa att vi förtjänar den här fantastiska planeten, att vi har förstått att vi är en del av den och vill samarbeta, inte motarbeta den.
Anni Lönn, Etolog och viltrehabiliterare
