"Ekonomisk utmaning inför hösten”
Några kvarter bort finns en annan oro: Finns det mat på köksbordet? Räcker pengarna både till hyran och till ett par begagnade vinterskor? Finns det utrymme för en julklapp till barnen? Som så ofta riskerar den som redan har det svårt att drabbas värst. Krisen ger ojämlikheten konturer.
Trots att fattigdomen i vårt land är bland EU:s lägsta, räknar SCB med att fyra procent av Sveriges befolkning lever i materiell fattigdom. Det betyder att cirka 400 000 personer inte har råd med till exempel internetuppkoppling, tillräcklig uppvärmning eller att äga två par skor.
Fyra procent låter inte så mycket, men det är lika många som sammanlagt bor i kommunerna Jönköping, Växjö, Kalmar, Värnamo, Vetlanda, Oskarshamn, Älmhult, Nybro och Gislaved. Plötsligt är fyra procent väldigt många människor.
”I stiftets församlingar finns diakoner med särskilt ansvar för att ”uppsöka, hjälpa och stödja dem som är i kroppslig och själslig nöd”, med ord ur diakonvigningen. Men det är inte diakonerna ensamma som är kyrkans diakoni. Det är du och jag tillsammans som har ansvar för att den som redan har det svårt inte ska få det värre. De slitna orden medmänsklighet och solidaritet behöver få en renässans.”Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift.
I en rapport konstaterar OECD att inkomstklyftorna i Sverige har ökat de senaste åren, mer än i något annat västeuropeiskt land. Rika har blivit rikare och fattiga har blivit fattigare. Det unika ekonomiska läge som vi vant oss vid, med låg inflation och låga räntor, har lett till reallöneökningar och höjda bostadspriser med generösa lånemöjligheter för den med inkomst. Många har levt gott de senaste åren, och trots höga elpriser och stigande räntor kommer många fortsatt att klara sig bra ekonomiskt, även om semesterresorna kanske blir färre.
Samtidigt finns det många som tidigare just har klarat sin privatekonomi, som i vinter inte kommer att få den att gå ihop. Från stiftets församlingar hör jag alltfler varningsrop. Efterfrågan på matkassar ökar. Matfattigdom, att inte ha råd att äta sig mätt, blir allt vanligare. Hunger tillsammans med oro för ekonomin leder till stress och ångest, ibland så att man inte orkar leva. Även om den kommunala socialtjänsten i många fall gör ett fantastiskt arbete, är det uppenbart att det finns hål i samhällets skyddsnät och att enskilda människor far illa.
Diakoni är kristen tro i handling. Franciskus lär ha sagt ”predika alltid evangelium och, om nödvändigt, använd ord”. I stiftets församlingar finns diakoner med särskilt ansvar för att ”uppsöka, hjälpa och stödja dem som är i kroppslig och själslig nöd”, med ord ur diakonvigningen. Men det är inte diakonerna ensamma som är kyrkans diakoni. Det är du och jag tillsammans som har ansvar för att den som redan har det svårt inte ska få det värre. De slitna orden medmänsklighet och solidaritet behöver få en renässans.
Med en kristen tolkningsram handlar det om tron att varje människa är skapad till Guds avbild, och om att lyssna till Jesu ord om att göra mot andra det vi vill att de ska göra mot oss. Med sekulära glasögon handlar det om att följa den moraliska kompass som säger att den som har ska dela med sig till den som inte har. Delandet kan vara ekonomiskt, men det kan också handla om att ge av tid, kunskap och engagemang.
Vi minns de vågor av solidaritet som strömmat genom vårt samhälle på senare tid; flyktingkrisen 2015, hjälp med matinköp till isolerade under pandemin – och solidariteten med Ukrainas folk efter Rysslands invasion. Nu behöver en ny våg av medmänsklighet strömma fram.
Så ge av det du har. Till församlingens diakonala arbete, till Stadsmissionen, till Hela Människan eller till någon annan hjälporganisation. Vi har genomlevt utmanande perioder tidigare i vår historia. Vi har klarat det förut och ska klara det igen. Låt solidaritet och medmänsklighet bli ett signum för dagarna som ligger framför.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift.
