GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Diskriminerande struktur byggs in på arbetsplatserna”

Diskriminering
”De populära aktivitetsbaserade arbetsplatserna tar sällan hänsyn till personer med funktionsnedsättningar. Värden som flexibilitet, påstådd öppenhet och kreativitet byggs in men riskerar att diskriminera en stor grupp människor.”
Debatt • Publicerad 11 juni 2020 • Uppdaterad 11 juni 2020
Detta är en opinionstext i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"När det gäller befolkningen totalt är sex procent arbetslösa men i gruppen personer med funktionsnedsättning är andelen närmare det dubbla.”
"När det gäller befolkningen totalt är sex procent arbetslösa men i gruppen personer med funktionsnedsättning är andelen närmare det dubbla.”
Foto: Fotograferna Holmberg / TT

I våra verksamheter som antidiskrimineringsbyråer möter vi såväl enskilda som grupper vilka utestängs från ett arbetsliv utformat efter en förmodad standardperson.

Ett av skälen bakom aktivitetsbaserade arbetsplatser är att de ska vara mer kostnadseffektiva än enskilda kontor. Att personer med funktionsnedsättningar sållas bort från arbetsplatserna är däremot kostsamt ur ett samhällsperspektiv. Det innebär en förlust av kompetens och leder till merkostnader i form av sjukskrivningar och arbetslöshet.

Därutöver riskerar denna arbetsplatsmodell även att skrämma bort vissa arbetssökande från att söka arbete där, om det inte finns en tydlig policy för hur anpassningar i arbetsmiljön kan göras vid behov. Exempelvis kan det handla om ett eget kontor, en fast arbetsplats eller att ljuddämpare och hörselkåpor finns. För den enskilda leder otillgängliga arbetsplatser till en känsla av utanförskap – arbetsplatsen i sig blir ett funktionshinder.

Maria Hammarström,  Antidiskrimineringsbyrån Sydost
Maria Hammarström, Antidiskrimineringsbyrån Sydost
Foto: privat
”Det systematiska arbetsmiljöarbetet är både en skyldighet och en självklar del av utformandet av arbetsplatser.”
Maria Hammarström, Antidiskrimineringsbyrån Sydost

Det är väl belagt att många personer med funktionsnedsättningar idag står långt ifrån arbetsmarknaden. Det kan handla om personer med nedsatt rörelseförmåga, astma och allergi, psykiska eller neuropsykiatriska diagnoser.

I arbetskraften, det vill säga bland befolkningen i stort mellan 16 och 64 år, är 85 procent sysselsatta. Av dessa bedöms var tionde person ha en funktionsnedsättning. I den gruppen ligger sysselsättningen på 71 procent, enligt Statistiska centralbyrån.

När det gäller befolkningen totalt är sex procent arbetslösa men i gruppen personer med funktionsnedsättning är andelen närmare det dubbla. Enligt en rapport från Myndigheten för delaktighet från år 2019 är kvinnor med funktionsnedsättning särskilt utsatta. Den disponibla inkomsten i den gruppen är 60 procent av medianinkomsten i Sverige. Det är också vanligare med långtidsarbetslöshet, deltidsarbetslöshet och osäkra anställningar.

Det otillgängliga arbetslivet kan innebära både strukturell och individuell diskriminering. Artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning handlar om arbete och sysselsättning. I höstas rapporterade Sverige till den kommitté som övervakar hur arbetet för att säkerställa mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar bedrivs. Kommittén har ännu inte kommit med sina slutliga rekommendationer till Sverige.

83 organisationer i civilsamhället har lämnat en parallellrapport till FN. I den konstateras bland annat att det finns stora brister i arbetslivet. Den individuellt upplevda diskrimineringen hos personer med funktionsnedsättningar är stor. Även antalet anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen, fackförbunden och de lokala antidiskrimineringsbyråerna är fortsatt hög.

Det systematiska arbetsmiljöarbetet är både en skyldighet och en självklar del av utformandet av arbetsplatser. De flesta arbetsgivare är bra på det idag. När det gäller diskrimineringslagens krav på att arbetsgivarna ska arbeta förebyggande mot diskriminering är det däremot sämre ställt.

Aktiva åtgärder för att motverka diskriminering innebär att systematiskt undersöka, analysera, åtgärda samt följa upp och utvärdera risker för diskriminering. Om det förebyggande arbetet brister kan konsekvensen bli att såväl enskilda arbetstagare som grupper av individer diskrimineras. Att analysera arbetsplatsens utformning ur ett tillgänglighetsperspektiv är därför även det ett lagstadgat krav. Lämpligt är att i det arbetet tillämpa principen om universell utformning, vilket är en EU- standard för tillgänglighet (EN 17161). Syftet med standarden är att utforma och bygga verksamheter som är tillgängliga från början, istället för att göra anpassningar i efterhand.

Vi som arbetar med icke-diskriminering ser tyvärr att de lagar och normer för tillgänglighet som finns inte alltid följs i arbetslivet, vilket leder till att personer diskrimineras på arbetsplatsen. Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att se över hur regelverket kan förbättras för att säkerställa att diskrimineringslagens bestämmelser gällande aktiva åtgärder respekteras. Vi ser fram emot konkreta förbättringsförslag och att fler arbetsgivare ser över sina rutiner i det förebyggande arbetet.

Maria Hammarström, Antidiskrimineringsbyrån Sydost samt verksamhetsledare från 14 andra diskrimineringsbyråer.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.