”Det ska vara prioriterat”
Det finns en uppsjö av historik och idérikedom att ösa ur med gedigna underlag för vad som behövs. Claes Elinders bok Rädda Sydöland, Marianne Hedelins anteckningar, sammanställningar från Eva Hansson, sockenföreningens Bocirkel för Södra Möckleby/Grönhögen, bloggen Alvarsamt, Kraftsamling Sydöland, Hamnrapporten, Nätverk Sydöland, beredningen Strategi för utveckling av södra Öland och så vidare.
Ser man tillbaka verkar varje projekt närapå ha börjat om från början. Vad ska vi jobba med, hur ska vi göra? Vi uppfinner hjulet på nytt. Om och om igen. Jag tror det finns flera orsaker.
Färjestaden står i fokus, än idag. Där läggs resurserna, där byggs det, och där växer befolkningen. Både uttalat och mellan raderna hamnar Sydöland (samma gäller byarna och köpingen) längre ner på listan än allt som har med Färjestaden att göra. Det gör att initiativen härnere tappar fart och rinner ut i sanden. Så börjar vi om igen.
Hur kan kommunen jobba bättre med att tillvarata förslagen och se till att de genomförs hela vägen fram? Säkerställa att det som är prioriterat faktiskt håller fokus ända i mål. Även om det varit många bra dialoger och starkt intresse från politiker och tjänstemän i kommunen för Sydölands utveckling slår det inte igenom hela vägen i organisationen.
Det är svårt att sätta fingret på varför, men kanske det är så enkelt att man inte förstår varför folk vill bo och verka här, till och med flytta hit. Då är det inte så konstigt att man bromsar, svarar vi vill inte gå för fort fram, eller uttrycker en tvekan inför underlagen.
Även om rapport efter rapport visar vägen till en levande landsbygd så landar man i något helt annat. Stad och land på olika våglängd.
Vad är det som gör Mörbylånga unikt? Vad är det vi har som ingen annan har? Vad gör att vi sticker ut? Färjestaden som pendlingsort? Världsarvet - Södra Ölands odlingslandskap - människans lyckade samspel med naturen? Det naturliga mörkret och stjärnhimlen?
Tystnaden? Evigheten med den obrutna siktlinjen? Fågelrikedomen? Den levande landsbygden? Hur ändras insikten om varför vi bor här? Det var helt underbart att bevittna aha-upplevelsen att vandra vintertid på Sandreveln lockar folk. Femtio anmälda och femtio på kö!
Det ska vara prioriterat, kommenterade Thomas Örvén detaljplanen vid hamnen/ytongfabriken. Det har gått i snigelfart, likaså detaljplanen söder om Syrenvägen. Hade man haft fullt fokus på att göra klart i Grönhögen först, inte sen, hade sannolikt Syrenvägen varit klar idag, med både tomter för husbyggare och lägenheter för alla åldrar.
Det är lätt att vara efterklok, men samexploateringen mellan kommunen och MBAB har fördröjt arbetet, de har turats om att inte veta vilket ben de ska stå på. Med alla turer fram och tillbaka ramlade markoption för gemensamhetsboende i Grönhögen mellan stolarna. Hamnområdet kanske inte hade varit klar men betydligt längre fram i planeringen med klara besked till alla markägare.
Enligt min mening är det unika med Mörbylånga kommun byarna och köpingen, världsarvet, vår fantastiska natur. Vår USP, som det så modernt heter, Unique Selling Point. De som väljer att flytta hit är naturälskare, fågelskådare, golfare, konstnärer, grupper som inte kräver speciellt mycket, naturen och tystnaden är nog.
Kommunen har allt att vinna på att hitta en balanserad utveckling av hela kommunen. Bättre bygga lite här och lite där så alla byar får mer livskraft och bärighet. Men viktigast av allt är att göra klart. Completeness kallas det i Vedic Art.
Eva Dillner, Grönhögen
