”Det lönar sig att satsa på järnvägen”

Nyligen presenterades en rapport av Trafikverket, ”Stångådalsbanan och Tjustbanans funktion för regional utveckling”. Där konstateras att resandet på banorna är väsentligen konstant under de senaste 25 åren. Anledningen är lättförklarlig, nämligen att satsningarna varit alltför små. Restiderna har varit desamma sedan man införde genomgående trafik mellan Kalmar och Linköping 1996.

Om restiderna minskats, komforten ökats genom skarvfritt spår och därmed motiverat ökad turtäthet skulle sannolikt resandet ökat mångfaldigt såsom erfarenheterna från Skåne och Blekinge visar. Men eftersom resandet nu inte ökat drar rapportens författare slutsatsen att det är tveksamt om järnvägssatsningar ger någon regional utveckling.

Denna slutsats är märklig i ljuset av de satsningar på nya stambanor som projekteras. Ostlänken mellan Järna och Linköping tänks ju vidga arbetsmarknader och skapa regional tillväxt. Ostlänkens prislapp är idag 91 miljarder kronor eller 5,7 miljarder per mil. Man kan även uttrycka det som att man satsar i genomsnitt cirka 150 000 kronor per invånare i Östergötland på infrastrukturen medan riksgenomsnittet är 31 000 kr och Region Kalmar får 3 000 kr per capita i den nationella planen för infrastruktursatsningar 2022- 2033.

Således, vissa regioner anses få glädje av infrastruktursatsningarna, andra inte. Trafikverkets rapport ger en bra beskrivning av nuläget för banorna. Den föreslår vissa viktiga åtgärder såsom trädsäkring för att inte tågen ska köra på nedblåsta träd, triangelspår i Berga för att förkorta restiden samt införandet av ett nytt dyrt signalsystem, ERTMS.

Men inga satsningar för att förkorta restiden så mycket att Region Kalmar skulle få större arbetsmarknader. I stället skriver man att det är oklart om järnvägssatsningar skulle gynna Region Kalmar! Den slutsatsen står i strid mot den allmänna uppfattningen att ökad kontakt med omvärlden medför utveckling av olika slag, inte bara ekonomiskt utan även kulturellt och socialt. Nya impulser och kontaktmöjligheter ger samhällsutveckling.

Resultatet av uppsnabbade förbindelser är betydligt större på sträckor där restiderna är långa jämfört med där det redan i dag går fort att resa. Så utifrån det perspektivet bör man i första hand satsa infrastrukturpengar på de mest eftersatta regionerna.

I dag får tillväxtregionerna mest. Om investeringarna i Sverige vore jämlika per invånare skulle Region Kalmar få 7.3 miljarder kronor under en 12 års period (antalet invånare 245000 X 30000 = 7,3 miljarder kronor). Utslaget på 35 mil regionalbanor (Tjust- och Stångådalsbanorna) blir det drygt 210 miljoner per mil. Det räcker för helsvetsat spår, elektrifiering samt trädsäkring och att säkra åtskilliga vägövergångar. En sådan satsning skulle lyfta Region Kalmar och göra Sverige till ett bättre land.

Ulf Flodin, Järnvägsfrämjandet