"Därför är jag miljöpartist”

Jag tycker att politiker ska akta sig för att detaljstyra det som andra sköter bättre. Företag, forskare och föreningar bygger upp samhället. Lärare vet bäst hur skolan fungerar. Sköterskor och läkare vet bäst hur vården ska skötas. Kultur är inte kultur om den styrs uppifrån.

MEN politik är vårt enda sätt att vrida världen rätt i de stora frågorna. De livsviktiga frågorna:

Planeten ska gå att bo på även om hundra och tvåhundra år. För det krävs levande skogar och levande hav för det är det som ger mat på bordet åt folk. Alltid när vi använder skattepengar ska vi ta reda på hur skog, hav och klimat påverkas. Subventionera en ny flyglinje för kommunala skattepengar? Nej. Skogsbruk på kommunens mark utan hyggen och träden kvar i staden? Ja. Fler våtmarker för att rädda våra havsvikar? Ja. Energi utan koldioxidutsläpp och utan risker för följande generationer? Ja. Klimatsmart mat i skolorna? Ja.

Välfärdsbygget måste hålla. Förenkla och bygg ihop trygghetssystemen för de som har det mest knapert. För att kunna betala för det gemensamma behövs en ”grön skatteväxling” som betyder att skatter flyttas från människors arbete till gemensamma resurser och utsläpp. Det gör det lättare att leva på eget arbete och det minskar slöseri. För att skattesystemet ska fungera krävs också internationellt samarbete – en början finns med EU:s utsläppsrättsystem.

Alla måste få chansen att hjälpa till. För det behövs trygga människor och gemenskap. Bostäder och samhällen kan byggas så att vi enkelt ses och lär känna varandra. Arbetsplatser också. Rättssystemet måste kompletteras med flera typer av mellantvång, som till exempel fotboja, som gör det möjligt att skydda andra. Fler behöver ta ansvar i politiken så det är dags att pröva nya sätt – rådslag med medborgarrepresentanter som i Frankrike? Digitala innovationsforum för knepiga samhällsfrågor? Diskussioner öga mot öga istället för fler debatter?

Om man ger sig på de svåraste frågorna kanske folk tycker att man lyckas dåligt och att det går långsamt. Det bryr jag mig inte om. Ett litet steg i rätt riktning är ändå ett steg. Och jag är inte alls ensam. Stäng av partiledardebatten och byt till ett Almedalsmöte om något som du bryr dig om. Där pågår riktiga diskussioner med folk som vet vad dom pratar om.

Om man lyssnar mellan raderna på alla negativa nyheter kan man höra tonen från människor världen över som försöker göra den till en bättre plats. Och vi kan. Titta bakåt 10 år eller hundra så ser du att vi kan förändra världen. Fråga inte vad politiken kan göra för dig, fråga vad du själv kan göra för demokratin.

Annika Carlsson Wistedt, Miljöpartiet, Kalmar kommun.