”Behövs ett krig för att Sverige ska få krismedvetenhet”
Kommissionen skall ha heder för sin integritet, där man inte tvekade att framföra kritik, där så var befogat, till exempel mot regeringens hantering av frågan. Däremot måste man sätta ett stort frågetecken för regeringens agerande vid presentationen av delrapporten. Enligt uppgift har man från socialdepartementets sida, utan framgång, försökt att i förväg få del av rapporten. Vidare bestämde regeringen att den presentation som kommissionens ordförande avsåg hålla skulle skjutas upp ett par timmar, tydligen för att det ansvariga statsrådet skulle få tid att snickra ihop ett förslag till ändringar i lagstiftningen om äldreomsorg.
Vid presentationen var det statsrådet som höll i ”taktpinnen”, och kommissionens ordförande framstod som en ”side-kick” till henne. Kommissionens kritik mot regeringen var likväl mycket skarp.
”Är det en tillfällighet att Danmark har en femtedel av antalet dödsfall, och att Norge och Finland har en tiondedel av antalet dödsfall, jämfört med Sverige?”Magnus Wallander, advokat.
Regeringens agerande väcker allvarliga konstitutionella frågor. Om det tillsätts en oberoende kommission, som skall utvärdera regeringens och andra myndigheters agerande, är det då inte ganska självklart att regeringen skall avhålla sig från att försöka få inflytande över kommissionens arbete, dess slutsatser, eller presentationen av dessa slutsatser? Svaret ger sig självt. Regeringens hantering av denna fråga borde granskas av konstitutionsutskottet.
Naturligtvis är det för tidigt att dra några bestämda slutsatser av hur bra – eller dåligt – Sverige har hanterat coronakrisen. Några observationer kan man ändå göra.
Anders Tegnell svarade i våras på fråga från en journalist, att man bör ”tänka igenom konsekvenserna”, om man skulle låta människor arbeta hemifrån. Eftersom inte alla har den möjligheten, skulle det inte vara ”jämlikt” om vissa fick arbeta hemifrån, medan andra inte kunde göra det. En märklig tanke! Självklart kan en tandläkare, en snickare eller en kirurg inte ”arbeta hemifrån”. Betyder det att den som faktiskt kan göra det skall avstå, för att upprätthålla något slags ”jämlikhet”? Hur många tusen människors liv är den principen värd?
Ett annat märkligt uttalande från Anders Tegnell, på frågan om man inom FHM hade gjort några misstag under coronapandemin, var att det hade man inte gjort. ”Misstag är något som man gör mer eller mindre avsiktligt, och några sådana finns inte.” – Det är en egenartad definition av ”misstag”. Normalt betyder ”misstag” att man har gjort något som man inte borde ha gjort, men det beror på slarv, obetänksamhet, eller i värsta fall okunskap eller bristande kompetens.
När vi nu ser fram emot en slutrapport från coronakommissionen, som förhoppningsvis inte skall regisseras av någon företrädare för regeringen, så finns det några önskemål.
# Man bör på nytt konstatera att det finns ett yttersta ansvar för den verkställande makten i landet, och att det ansvaret ligger hos regeringen. Om regeringen avstår från att agera, och överlämnar saken till vissa ”myndighetsexperter”, betyder inte det att regeringen befriar sig från ansvar.
# Man bör uttala sig om behovet av ett ”tjänstemannaansvar”, på det sätt vi hade för några decennier sedan. Detta gäller inte bara den nu aktuella saken, utan mera generellt. Finns det skäl att återinföra ett sådant ansvar i svensk förvaltning?
# Bör man införa begreppet ”undantagstillstånd” i Sverige, och hur skulle det i sådant fall se ut? När kan det bli aktuellt? När måste regeringens beslut i efterhand godkännas av riksdagen?
Det sistnämnda är kanske den viktigaste principiella frågan. Är det en tillfällighet att Danmark har en femtedel av antalet dödsfall, och att Norge och Finland har en tiondedel av antalet dödsfall, jämfört med Sverige?
Det är en brutal fråga att ställa, men ”Måste Sverige ha ett krig, för att vi skall ha förmåga att ta itu med en allvarlig kris?”
Med alla de tragiska konsekvenser som coronakrisen har fört med sig, kanske detta kan bli startskottet till ett uppvaknande, och en mera realistisk syn på de problem som vårt samhälle har att hantera.
Magnus Wallander, advokat
