Är verkligen makten så lockande?
Det har alltid funnits en grundläggande respekt mellan oss som har lagt tid och kraft på att jobba i demokratins tjänst i parlamentariska församlingar. Jag har inte omfamnat motståndares ideologier, men jag har kunnat se ärligt arbetande människor som har velat gott, om än på andra vägar än jag har valt. Det är fullt möjligt att uppskatta en moderat utan att älska högerideologi, och kanske är det lika möjligt att älska en vänsterpartist utan att älska socialism. I en och annan sakfråga kan man till och med samarbeta. Den inställningen har inte varit okontroversiell eller självklar, långt därifrån.
Men ändå, det är så jag tycker att det ska vara. Dock har det alltid funnits en tydlig gräns även för mig. Jag har helt enkelt inget gemensamt med företrädare för partier som inte står bakom den självklara värderingen att alla människor är lika värda. Där finns ingen grund för vare sig gemenskap eller samarbete, och det tror jag gäller de flesta av mina vänner oavsett partifärg.
Men nu tar parti efter parti steg i oroväckande riktning. Man kan uppenbart tänka sig att ta stöd från SD för att bilda regering, dessutom med den lika naiva som orealistiska förhoppningen att SD sedan inte skulle ställa några politiska krav. Därmed blir en röst på dessa partier en indirekt röst på ett rasistiskt och nationalistiskt parti som inte räknar in alla i begreppet ”tillsammans”. Är verkligen makten så lockande att man kan sätta sina grundläggande demokratiska värderingar på spel?
Tänk om partierna istället kunde välja en annan väg, nämligen att stå upp för allas lika värde framför allt så att politiken åter kunde handla om något annat än SD:s inflytande. Tänk om mina goda vänner, som jag ärligt talat inte för ens en sekund tror står bakom strategin att släppa fram SD till makten, kunde få en aning inflytande i sina respektive partier. Det unnar jag dem! Då skulle politiken kunna bli engagerande igen.
Vi står inför en ödesfråga. Vill vi ha demokrati framöver eller vill vi ha dess motsats? Vill vi ha ett samhälle där alla människor får vara resurser eller ett där en del sorteras bort? Vill vi se tillbaka på vårt eget handlande och tänka att jag var en av dem som stod emot när odemokratiska krafter knackade på dörren? Då, mina vänner, är det dags att agera nu. Innan det är för sent.
Birgitta Axelsson Edström,
Kalmar
