”Alla rovdjur behövs och är lika viktiga”
Hade det accepterats att i valrörelse driva samma linje mot räven eller lodjuret som man nu gör mot vargen? Alla rovdjur behövs och är lika viktiga för balansen i svensk natur.
Att sätta en siffra på hur många vilda djur som ”får” existera är ett lustigt mänskligt påhitt. Naturen är självreglerande och balanserar populationer på den nivå som ekosystemet klarar av. Som exempel har vargpopulationen i Yellowstone hittat sin balans runt 100 vargar på en yta av 8 991 km2 sedan återinförandet på 90-talet. I jämförelse har Sverige en landyta på 410 000 km2 varav 68 procent beräknas vara skogsmark.
En snabb beräkning (som givetvis inte rakt av kan översättas till verkligheten, men ger en fingervisning) visar att en population på denna yta, under liknande förutsättningar, kan balansera sig runt 3 000 individer. Låter det då som att våra idag cirka 450 vargar är en överpopulation, med naturens mått mätt?
För vargen är flocken tryggheten i livet. Ensamvargar söker en partner och är på egen hand inga mästerjagare. En hane adopterar dessutom gärna en annan hanes valpar om det betyder att man får en familj. Stabila flockar med äldre vargar är nödvändiga för naturens balans - och bättre för tamboskapen. När de får chansen att i generationer specialisera sig på sina vilda bytesdjur börjar vi närma oss ett läge där vi kan leva i samförstånd. Det finns vargar som är experter på att jaga bison och fisk - skulle inte en svensk flock kunna specialisera sig på till exempel vildsvin, om de fick utrymmet?
Utrymme ges ej när man går ut och skjuter första bästa varg. Om en eller båda föräldrarna i familjen dör går viktig kunskap till spillo och sannolikheten är stor att flocken splittras, med ungvargar som tvingas ut på egen hand i förtid. Risken för attacker mot tamdjur ökar då markant.
Till sist är det människans ansvar att skydda sina tamdjur. När argument lyfts att det är för dyrt och tidskrävande med riktiga säkerhetsåtgärder undrar jag hur mycket djurens liv egentligen är värda? Som djurägare är det mitt ansvar om mina djur råkar illa ut, till följd av något jag kunde gjort bättre.
Visst kan det behövas skyddsjakt. Inget skydd är 100 procent. Men vill man inte lägga ned resurser på att förebygga, då verkar varken de tama eller de vilda djurens liv betyda särskilt mycket. Då är det uppenbarligen bara ekonomi allt handlar om - inte de levande varelser vi i tusentals år delat planet med.
Matilda Christiansson
