Åsa Strandberg: ”Relationerna med andra människor är det enda vi har”

Hur kan man vilja vara vänlig i dessa tider? Vad hjälper det? Är det inte bättre att slå först och fråga sedan? Det har blivit så fult att vara vänlig, att människor gör allt för att försvara sin rätt att vara elaka.

2016, året då vi en gång för alla lärde oss att vara rädda för varandra. När vi blev varse att man måste se sig över axeln i folksamlingar, hålla koll på ljud från motorer på allmän plats och skanna av flygplatsens incheckningshall efter misstänka människor. Nu, nu kan vi inte lita på någon längre. Till och med clownerna blev onda och jagade småbarn i trygga förorter.

Idag är det julafton. Frid och glädje i stugorna! Hur många av er ser mer fram emot att någon kommer bli superglad över den där perfekta klappen som du köpt? Faktiskt mer än att öppna dina egna paket? Inget känns så bra i hjärtat som att se glädje hos någon annan över något man själv gett. Det är idag vänligheten och godheten ska peaka ute i landet. Allt ska vara perfekt där i hemmets trygghet.

Jag läser några rader i ett sådant där kommentatorsfält på internet man egentligen inte ska besöka om man vill ha frid i sinnet. Någon kändis har skrivit snällt om flyktingar eller lussande barn eller allas lika värde eller vad det nu kan ha varit. Naiv, godhetsknarkande och politiskt korrekt (samt vidhängande, fula hatord), får hen i retur. I dessa tider sparkas det gärna lite extra på de som vill vara vänliga och det applåderas de som sprider osämja och misstro. Till och med barn ger man sig på, med allt fult man kan tänka sig. Att vara vänlig mot andra ses som en svaghet. Att dela med sig är korkat och att välkomna främlingar vid sitt bord, vilket jag har för mig att självaste Jesus gärna gjorde, är som att bjuda in fan själv. Skyll dej själv om det händer något.

Hur kunde det bli så här? Föds vi inte alla goda?

Du är så naiv, kanske någon tänker nu. Du känner inte alla människor, det finns de som är onda på riktigt. Det kan jag försäkra er om att jag har full koll på. Jag vet att folk för det mesta gör saker för egen vinnings skull. Även goda handlingar. Den ligger där i vårt nedärvda lilla kassaskrin, godheten. Vår hjärna är så funtad att den trycker igång belöningssystemet direkt när vi är snälla mot andra. Det finns till och med teorier om att vi kommit så långt som vi har, tack vare den här förmågan att må bra av vår egen godhet. De goda måste starta sin egen mobb där i fikarummet och på bussen. Vem tjänar på det då? Jag skulle vilja säga; ALLA.

Mycket hellre vill jag bli kallad naiv än cynisk. Vi behöver varandra, nu mer än någonsin i den här världen. Att visa vänlighet i mörka tider är inte ett tecken på svaghet, tvärtom är det det modigaste man kan göra. Relationerna med andra människor är det enda vi har och vi måste våga räcka ut fler händer åt fler håll. Ensamhet blir lätt till rädsla och rädslan blir sedan till så mycket elände, det har 2016 verkligen visat.

I julhelgen, när du sitter runt bordet med din familj, när du är mitt i ditt universum, då kan du tänka på det. Vad vore du utan dem?

Om du bara ska anstränga dig för en enda sak i jul, så låt det då bli att sprida vänlighet och godhet omkring dig. Det är enkelt. Det är gratis. Vi lever av det vi får, men vi lever för det vi kan ge. Se till att få din kick av godheten! Du har det i dig, jag lovar.

Är man ensam är man ingen, sjöng Lill, men tillsammans är ett sätt att finnas till.

Åsa Strandberg