Hembygdsentusiastisk bok om Kalmar

Före jul utkom en bok för alla med intresse för Kalmar: Kalmar vikingatidens centrum. Författaren Stig Enström är känd för sin verksamhet i Kullzénska huset med ett trevligt café som jag själv ofta frekventerar. Som författaren är jag född västgöte. Men han är amatörhistoriker medan jag är professionell arkeolog och forskare. Det är en viktig förutsättning när jag skall bedöma boken.

Stig Enström har uttalat att han inte tycker om att betraktas som ”amatör”. Jag ser inget problem i begreppet. Det innehåller ingen värdering av den insats en amatörforskare gör. Det betecknar en person som med intresse och entusiasm studerar ett utvalt ämne. Det som skiljer amatören från professionella är att de senare har en formell forskarutbildning. Några arkeologidoktorer gör ett dåligt arbete liksom många amatörers arbete inte håller måttet. Och andra gör goda insatser. Ofta uppmärksammar amatörer områden som de professionella försummar.

Kalmar vikingatidens centrum tillhör den hembygdsentusiastiska litteraturen. Centralt är önskemålet att spåra forntida storhet i hembygden. Stig Enströms mål är att göra sannolikt att vikingatidens viktiga stad Birka låg i Kalmar. Hans beviskedja framläggs mångordigt och rikt illustrerat. Men det saknas arkeologiska fynd som stöder hans idé, som därför inte kan övertyga mig.

Kalmar vikingatidens centrum är en påkostad och vacker bok. Texten är underhållande att läsa. Många välvalda kartor och färgbilder gör boken värdefull för alla intresserade av Kalmar, Möre och Öland. Författaren är beläst och kastar sig orädd över de mest svårhanterliga källor. Men han har inte besvärat sig att ställa samman en förteckning över källor och använd litteratur. Det avslöjar amatörforskaren.

Boken inleds med en diskussion om namnet Kalmar utan att nå nya resultat. Kalmar har betecknat en stenhop men precis vad namnet syftar på i det steniga Kalmarsund lär vi aldrig förstå. För närvarande är det svårt att finna argument för att Kalmar som stad är äldre än 1200-talet. Författaren genomför sedan en analys av landskapet runt Kalmar med den vattennivå, som han antar rådde under vikingatiden. Givetvis är hans grepp riktigt, men hur många av dessa stora vattenytor var verkligen segelbara och inte ogenomtränglig sumpmark? Liksom för Stig Enström är det mig en gåta att man inte vid stadens utbyggnad i modern tid ägnat mer kraft åt att söka efter de boplatser där de människor levt och verkat som nu vilar på stora gravfält runt staden.

Sedan kastar författaren sig över Birka. Det mycket stora arkeologiska material som ligger till grund för antagandet att vikingatidens Birka låg på Björkö i Mälaren avfärdas med argumentet att lika stora utgrävningar inte har utförts på de andra platser som föreslagits vara Birka. Men utan fynd eller utgrävningar kan man ju föreslå otaliga platser som det riktiga Birka. Det finns ingen grund att peka på just Kalmar. Därför söker författaren efter argument i en lång rad skriftliga källor. Att tidiga författare som den romerske författaren Tacitus hade förvirrad kunskap om norra Europas geografi kan inte överraska. Inte heller Adam av Bremen från på 1000-talet är lätt att förstå. Författaren lägger ner förgäves möda på att utreda vad han menade med Sueonia och Suedia. Många forskare har liksom Stig Enström brytt sin hjärna utan nå till klarhet. Givetvis spelar placeringen av Uppsala-templet en stor roll i hans diskussion. Det har undgått författarens uppmärksamhet att nya arkeologiska utgrävningar i Gamla Uppsala har gett en ny bild av platsen som tyder på att det hedniska templet verkligen låg där.

Ölands många borgar undgår inte författarens historiska blick och han förklarar dem som byggda av suionerna som försvar av det vikingatida Kalmar-Birka. Det håller ju inte alls eftersom de flesta borgarna är mycket äldre än vikingatid.

Sist i boken finner man en önskelista till Kalmar kommun, länsmuseet och olika markägare. Jag är enig i behovet av att röja och vårda igenvuxna kulturminnen och naturmiljöer, Likaså att det vore välkommet med en större arkeologisk aktivitet i Kalmars omland. Men det kräver ju att politikerna sätter värde på stadens historia och backar upp om museum och länsantikvarie. Deras tal om kulturarvets stora värde tycks mig mest vara läpparnas bekännelse. Jag hoppas Stig Enströms bok kan inspirera ett folkligt intresse som kunde få stadens politiker att handla mer ansvarsfullt.

Ulf Näsman

Professor i arkeologi

Högskolan i Kalmar