Passionen lyfte den unika körkonserten
Nyhetsförmedlingen om besöket av världskören Tenebrae hade tydligtvis varit effektiv. Redan en timme före konsertstart hade ett stort antal åhörare på fredagskvällen intagit sina platser i Kalmar domkyrka. När konserten började hade alla biljetter sålts slut. Många i publiken kände förmodligen till den gästande kammarkörens stora framgångar i konserter, turnéer, skivinspelningar, orkestersamarbeten och en mångfald av priser. Dirigenten Nigel Short är också hyllad för sitt mångåriga och skickliga arbete med kören.
Körens framträdande blev ett kraftfullt bevis på alla i förväg lämnade lovord. Precision och passion sades utgöra körens grundläggande ledord. Precisionen i de vokala uttrycken var imponerande med en utmärkt röstkapacitet, ren intonation, samtidighet och skicklig fraseringsförmåga.
Sällan upplever man så tydliga stämstarter, övergångar mellan fraser och mjuka avfraseringar – det var precision.
Men det var passionen, som lyfte denna unika körkonsert till höga höjder. Genom den kraft, intensitet och ibland mjukhet som kören förmedlade skapades en laddning av musiken som på många sätt trollband lyssnaren.
Trots att flertalet åhörare i kyrkan denna afton inte upplevt första världskriget blev man troligen ändå berörd av det program som framfördes. De presenterade körverken var i flera fall utförda av tonsättare vilkas alster Tenebrae tidigare använt och känt samhörighet med. Exempelvis John Tiveners Song for Athene, Tvor Garneys Since I believe in God the Father Almighty, Judith Binghams A walk with Ivor Garney och Charles Hubert Parrys Songs of Farewell.
I Binghams tonsättning var Martha McLorinan utmärkt sångsolist med en härlig höjd och intensitet. Hennes meritlista innehåller en mångfald kvalificerade solistuppifter. Judith Bingham gästar dessutom Kalmar domkyrka den 3 november med det spännande verket Behold , the sea!, som är skrivet till vår domkyrka.
Parrys sex avskedssånger var väl varierade med en viss romantisk prägel. Slutligen ska nämnas inledning och avslutning, där två musikhistoriskt kända tonsättare användes. Som början på programmet framfördes Edward Elgars They are at rest och allra sist Arnold Schönbergs Friede auf Erden.
Den stora publiken på nästan 500 personer var entusiastisk med kraftiga applåder och stående ovationer. Eftersnacket var tydligt: Vi har fått uppleva en av världens förnämsta körer och njuta av dess precision och passion
