Recension: Människa och natur i poetiskt möte
Över, under och mitt i
Vem: Christina Olivecrona, Stockholm.
Vad: Måleri.
Var: Bergkvara konsthall/Torsås bibliotek.
Arrangör: Södra Möre konstförening.
När: 17 juli–11 augusti.
Det finns alltid något vi anar men inte ser. Ett bortom. Något under vattenytan, något under gräsplätten, något bortom mäktiga fjällmassiv.
I Christina Olivecronas måleri öppnas dolda världar och anas poetiska berättelser. Hon söker mötet mellan människa och natur. Ibland i eruptiv penselskrift, ibland i ett stillsamt flöde. Hon skrapar, målar över, söker i färglagren och lockar fram en lyrisk berättelse av ljus. Närmar sig naturen med en sökares blick. Målningen ligger aldrig klar under penseln, den målas fram. Ett par starka stråk, ett färgackord låter Christina Olivecrona fortsätta sin upptäcktsfärd.
I bilden ser hon det hon kan ana i naturen. Hon målar inte människan, snarare det som i naturen kan påminna om en människa. En klippa blir ett huvud, ett träd en samtalspartner, en skogsdunge ett ansikte. Den mänskliga blicken är alltid närvarande, men också avståndstagande med sina slutna ögon.
Mot detta står den urbana människans boning. Ett enkelt hus. Kantigt och raklinjigt på en gräsplätt, på en flytande ö, till hälften dränkt i vatten.
Bilderna är fyllda av poesi. Lågmälda berättelser där färgstråken blir ord att avläsa och foga samman. Penseln söker sig över ytan. Ibland i en rivande rörelse i skarpt orange som väcker hela bilden, ibland i ett flöde som fångar ljuset i en himmel att plocka ned till jorden.
