Maktbalans med moderat ledning av SKL
Fram till 1970 bestod riksdagen av två kammare, en förstakammare som valdes av kommuner och landsting och en direktvald andrakammare.
Sveriges kommuner och landstings valkongress har fått allt större betydelse och är inte långtifrån att kunna kallas för 2019-års motsvarighet till den gamla förstakammaren.
Medan Sverige har en rödgrön regering - med ett underligt regeringsunderlag - får SKL en moderatstyrd borgerlig ledning. På tisdagen valdes Karlstadmoderaten Anders Knape åter till ordförande för arbetsgivar- och intresseorganisationen.
Det är en historisk händelse. Socialdemokraterna brukar gå bättre i kommuner och landsting - de som är välfärdens utförare - än i riksdagen. Borgerliga partier å sin sida är starkare i riksdagsvalet. Nu blev det tvärtom i en valrörelse som enligt statsministern var en folkomröstning om välfärden.
Det vittnar om att Socialdemokraternas välfärdsmonopol är brutet. Partiet backade i alla landets landsting och förlorade väljarstöd i 254 av landets 290 kommuner. Det vittnar också om att alliansandan är starkare i kommun och landsting än i riksdagen.
Samtidigt är SKL på gott och ont en allt starkare organisation i termer av makt som inte minst manifesteras i allt fler avtal med regeringen - som därmed enskilda landsting och kommuner blir bundna av. Det är en intressant tolkning av självstyret.
Men med en ett M-lett SKL och en S-ledd regering är vi tillbaka i en tid då andrakammaren och förstakammaren drar åt något olika håll. Med den nya majoriteten får SKL en maktbalanserade funktion - såsom det var tänkt att tvåkammarsystemet skulle fungera.