Klarspråk om åtta steg mot klimatavgrunden

Tidningens klimatreporter Jonathan Jeppsson som ledde arbetet ger nu ut den mycket mörka boken "Åtta steg mot avgrunden."

Hans utgångspunkt är intressant: Jeppsson fann, när han lyssnade noga och mellan raderna på forskarna under detta obehagliga värmeår, att många av dem inte egentligen såg någon realistisk väg att undvika svåra klimatkonsekvenser. De lät ofta mer positiva än vad de var.

I boken lyfter han fram många och nedslående klimatframskrivningar som följer på den ohämmade och ännu inte alls minskade förbrukningen av fossil energi.

Och berättar om de glada, men verklighetsfrämmande ropen om hur biobränsledrivna flygplan och en elektrifierad bilpark tillsammans med all annan teknikutveckling klarar framtidsbiffen.

En intressant detalj i boken gäller en mejlväxling för några år sedan. Den försiggick mellan författaren och framlidne professorn och folkbildaren Hans Rosling. Jeppsson gav honom indirekt kritik för hans förströdda hållning till resurs- och klimatproblematiken i en värld som är i full färd med att skaffa sig tio miljarder invånare.

Det känns en aning fräscht att den gemytlige och skarpe Hans Rosling ifrågasätts på den punkt där hans obändiga framtidsoptimism de facto stod dåligt i samklang med rådande kunskapsläge.

Mellan kapitlen om klimathotets olika orsaker och följder berättar Jonathan Jeppsson parallellt om minnen från uppväxten. Den röda tråden utgörs av hans iakttagelser om hur tornseglarna vid föräldrahemmet blir allt färre. Slutligen berörs en stor tragedi i familjen.

Här verkar finnas en ambition att med ett litterärt anslag understryka allvaret i bokens späckade faktakapitel. Det är inte fel. Och anekdoterna är inte ointressanta. Men bokens båda former synkar inte så bra. Istället för att mjukt glida från hårda klimatdata in i de personliga hågkomsterna och vice versa går man mer som på styltor.

Fast nu är den tryckt. Och dess förtjänst är ett befriande klarspråk. Jeppsson vågar skildra vad som enligt busslaster med vetenskapliga studier och rapporter (källhänvisningar finns) dyker upp under de åtta kvarvarande decennierna av innevarande sekel, om allt får rulla på huvudsakligen som hittills.

Och förvisso handlar det om åtta steg som leder rakt ned i avgrunden. Nu krävs det mod i stället för hopp, är Jonathan Jeppssons slutord. Och anvisar en möjlig väg att inte halka nedför alla av dem. Om någon slags vändpunkt kommer, alltså.