Det är som att förflyttas till Anderssonskans Kalle eller Emil i Lönneberga. Bakom ett vackert rött träplank gömmer sig en lummig värld fylld av blommor och anrika träd som äpple, valnöt, körsbär och plommon. Det är miljön för Krusenstiernska gården, som nu fyller 150 år.

Och det är i dess prunkande omgivningar som sommarteatern finns, i en av landets mest omtyckta sommarstäder.

– Kalmar har en unik karaktär och det har även Krusenstiernska gården. Krusenstiernska är en upplevelse i sig, med sin mysiga stämning – den andas en annan tid, som av äppelpunsch och saft i bersån, säger skådespelaren och komikern Robert Gustafsson, som delvis bor i Kalmar och är teaterdirektör för Krusenstiernska teatern, som han grundade 2008 tillsammans med Vicky von der Lancken och Peter Dalle.

– Vi såg att det saknades en sommarteater på östkusten. Vi startade i tron att den skulle etablera sig på tre–fyra år men det sa ”pang” redan första säsongen. Vi blev så oerhört välkomnade av Kalmar men också av publiken som resten hit från Öland, övriga Småland, Östergötland och Blekinge.

Senaste gången som Robert själv stod på scenen på den egna teatern var för fem år sedan, med komedisatsningen Trassel, där Ola Forssmed och Martina Sundén medverkade och Edward af Sillén stod för regi. Den sistnämnde stod också för regi i årets Eurovision, och musikalsuccén Änglagård, Pernillas shower och mycket mer.

Nu återförenas succéteamet i nya fartfyllda farsen Oj då! … en till?!. Manusförfattare är Ray Cooney, en av världens mest spelade komediförfattare.

– Att göra en fars är vansinnigt kul. Det är få som kan genren och att få jobba med dem som behärskar den är väldigt speciellt och roligt. Fars har en egen plats i mitt och publikens hjärta, säger Robert Gustafsson.

Föreställningen utspelar sig i slutet på 50-talet på ett gods i utkanten av Kalmar där den förmögne affärsman Noppe Magnusson (Lars Väringer) har utlovat ett större arv till en före detta kollegas son (Robert Gustafsson). Tillsammans med finurliga följeslagare Tjalle (Ola Forssmed) dyker vännerna upp på godset mitt i förberedelserna till en stundande födelsedagsfest för att inkassera det utlovade arvet som betalas ut på ett villkor; att endast en levande släkting finns i livet. Snabbt framgår det för publiken att det finns långt fler än en arvinge och de klassiska farsförväxlingarna är i gång.

Erfarna skådespelaren Martina Sundén, som bland annat stått på scenen i Kalmarsundsrevyn i tio år, spelar Majsan Melin, fästmö till en av Robert Gustafssons rollpersoner.

– Många av oss har jobbat ihop förut. Vi har precis börjat repetera, men redan nu märker man att vi spelar bra ihop, rytmen stämmer fantastiskt bra. Och när fars verkligen funkar, är det en genre som är oslagbar, säger Martina Sundén.

Hon spelar en jordnära kvinna som inte precis har vana att föra att sig i finare salonger.

– Men Majsan har ett enormt driv och kör sitt eget race – med nära till känslorna, säger Martina Sundén och lockar fram spontana garv hos sina medskådespelare.

En som inte har nära till känslorna, är Martin Rydells rollperson; Oskar Sachs.

– Han är Sveriges främsta konstkritiker. Han har något av en dold agenda och är lite skum. Det är en roll jag inte spelat förut, så det är kul, säger Martin Rydell, som har spelat många revyer, farser, shower och barnteatrar både i Kalmar och runtom i landet.

– Det kommer bli riktigt roligt för både publiken oss, mycket spring i olika dörröppningar och oväntade förvecklingar, säger han.

Men trots ett erfaret gäng som jobbat ihop förr, är Oj då! … en till?!, en utmaning, konstaterar Robert Gustafsson:

– Det är som ta en vanlig komedi och blanda in sudoku. Det är nästan matematiskt exakt och allt måste funka. Om någon kommer in genom fel dörr, blir det helt fel. Eller om en keps som ska ligga på en viss plats, inte gör det. Det blir som när pukslagaren missar ett slag mitt under en parad.

Själv har han utmaningen att spela tre personer; han är även sin egen tvillingbror.

– Det kräver att allt klaffar – vid ett tillfälle ska rollerna i princip vara på scenen samtidigt. Det är svårt! Det kan hända också att det blir fler jag på scenen, det vet man inte…

Det svåra manuset valdes just för att det är – svårt.

– Alla andra farser hade vi redan gjort, säger Robert Gustafsson.

– Men Krusenstiernska fyller ju 150 år, vi sa att vi måste göra det svårt för oss. Den här farsen väljer många bort just för att den är så jobbig och komplicerad med alla svängar, lögnerna och den matematiska konstruktionen som kräver massa trolleritrick.

Fars är roligt, men aldrig plumpt. Genren fars blandas ibland ihop med buskis, som utmärks av tämligen udda karaktärer med märkliga beteenden.

– Men i en fars är det helt vanliga människor med vanliga liv och beteenden som hamnar i vansinniga situationer som de måste rädda sig ur genom att ljuga – ofta ganska dåligt, säger Robert Gustafsson.

Gänget har precis börjat repetera, men publiktrycket har redan gjort att de fått lägga till extra föreställningar.

– Vi längtar efter publiken och det verkar vara ömsesidigt. Vi vill verkligen förlösa den här fantastiska bebisen nu, säger Martina Sundén.

– Och om man vill vara med på förlossningen av den fantastiska bebisen måste man boka sina biljetter redan nu. Den här säljer slut snabbt! säger Martin Rydell.

Farsen hålls onsdag-söndag mellan 27 juni och 28 juli. Matinéföreställningen börjar klockan 15, men skådespelarna tipsar om att gå på kvällsföreställningen, som börjar klockan 19.

– Då är det är lite behagligare temperaturer och vi har inte solen i ögonen, säger Martina Sundén.

Robert Gustafsson skrattar, inflikar:

– Solen ja! Vi ska se förvånade ut på scen, med höjda ögonbryn och uppspärrade ögon när solen bränner rakt in. Allt man vill är att kisa. Ha ha ja, det gör ont.