Kom försent i mål – nu gör Therese ett nytt försök att bli en Ironman

Hur minns du loppet i Kalmar förra året?

– Loppet är lite av ett töcken, eftersom jag hade svårt att få i mig energi och väldigt ont i höft och bäcken, men det jag minns mest är trots det värmen man får av Kalmar och Ölandsborna. Som deltagare ger de en obeskrivligt mycket energi, och jag kan fortfarande få rysningar när jag tänker på den glädjen och peppen man får!

Hur var känslan att komma i mål?

– Jag gick ju inte riktigt i mål. Jag vet med mig att jag tog mig över mållinjen, och för mig själv så vet jag att jag klarar distansen, men jag längtar efter att bli en Ironman. Det var alldeles fantastiskt att springa nedför den röda mattan, där och då visste jag inte att jag inte klarat loppet, men lyckan att veta att distansen finns i mig, till det jublet.. det är en svårbeskrivlig känsla. För mig handlar det om att inte låta min olycka stoppa mig, och att jag tog "every step of the way" visar för mig att den inte gjort det.

Så här såg det ut när Therese Ankarström gick i mål i Ironman 2017

Blir det fler Ironman?

– Ja, jag kör på lördag också! Jag är ju som jag sa förra året envis av mig, och jag kommer inte ge mig förrän jag går i mål på rätt sida strecket. Efter det får vi se... men nästa år blir det inte en fulldistans, då hoppas jag kunna vara på plats som åskådare istället. Men den där Kalmarkvällen för ett år sedan kommer alltid vara speciell, oavsett när jag till sist blir en Ironman.