Ryktet upp i rök
Kalmarprofilen Shemsi Brahimi uttrycker nog mångas farhågor när han säger om branden i Berga centrum: ”Om det är någon som har gjort det här så har de förstört för alla oss som bor här.” Ett områdes rykte är sårbart och tar lång tid att återupprätta om det en gång har skadats.
Det är omöjligt att inte förknippa branden, som av polisens utreds som grov mordbrand, med den som ägde rum 2011. Det ligger också nära till hands att gå tillbaka till den diskussion som uppstod då om hur området skulle lyftas och samlades ihop i den så kallade Bergakommissionen.
Som denna tidning har beskrivit tidigare har de flesta av de förbättringar man då tänkte sig runnit ut i sanden eller aldrig blivit av. Skadan är dock inte alltför stor. Många av åtgärderna var orealistiska från första början och hade ganska lite att göra med risken för brottslighet. Kommissionens slutrapport var mer av en allmän önskelista med punkter som internetkafé, marknad, multiarena och andra ”mötesplatser”.
Vill man motverka att kriminella element – som överhuvudtaget inte nämndes – tar kontroll i ett bostadsområde är det helt andra åtgärder som gäller.
En sådan är att helt sonika tvinga dem att flytta. Dan Gaversjö, bostadssocial expert inom den kommunala bostadssektorn, har förordat att människor som begår brott där de bor helt enkelt förlorar kontraktet. Förlorar de bostaden förlorar de också sin kriminella status, som är starkt kopplad till en viss plats.
I den bästa av världar skulle ungdomar som har kommit in på fel bana lyftas ut ur sitt destruktiva sammanhang och få chans till en omstart på annan ort. Men det kräver att man intresserar sig för det lilla antalet kriminella individer till att börja med, istället för att flyta ut i visioner om möten över generationsgränser.
Vill man lyfta områden är det också något annat än mötesplatser som behövs. Gårdsten i Göteborg är ett exempel på ett område som har gått från verkligt utsatt till mindre utsatt. Enligt justitieminister Morgan Johansson är det ett bevis på att en negativ utveckling går att vända.
Men metoderna har varit andra än de traditionellt socialdemokratiska. Ett strukturerat arbete mot oriktiga hyresförhållanden har kombinerats med en ambition att blanda upp befolkningen genom mer ägt boende.
Renovering skulle också kunna användas mer aktivt för att lyfta områden. Genom upprustning av delar av beståndet eller av enskilda lägenheter kan det skapas en dragningskraft som är mycket större än de tillfälliga evenemangens och satsningarnas. Sådan upprustning är dock högst kontroversiell. Under förra mandatperioden lät regeringen rentav utreda hur upprustning skulle kunna förhindras av hyresgästerna.
Objektivt finns det inget som motiverar att Berga skulle ha dåligt rykte. Det är en centralt belägen stadsdel med goda kommunikationer och rimligt utbud av service. Siffrorna ser inte heller alltför dåliga ut: den öppna arbetslösheten är inte exceptionellt hög, förvärvsintensiteten inte orimligt låg, andelen utrikes födda är väsentligt lägre än i Oxhagen och Norrliden. Det ska till ett samhällsmisslyckande för att ryktet ska skadas.
Sådana är dessvärre möjliga. De sker om man av rädsla för att tala om kriminella individer ägnar sig åt kortlivade generella projekt och om man avstår från att utveckla dragningskraften genom mer blandade upplåtelseformer och mer attraktivt boende.
