Valets viktigaste frågor: Sex röster om integrationen

I mer än ett halvår har 24-årige Luai Mostafa förberett sig för att rösta för första gången. Han har gjort sitt val med omsorg.

– Jag måste kämpa för vår framtid, för oss som kommit nya för tre-fyra år sen och blivit en del av Sverige.

– Det finns partier som tycker att vi inte är svenska, att vi är annorlunda. Vi respekterar deras åsikter. Vi har frihet i Sverige. Men vi måste få bättre integration, vi måste också bli en del av samhället. Det är vi inte nu. Jag kom för fyra år sen men har inga svenska kompisar. Min familj är kvar i Syrien och jag kan inte återvända, inte nu.

Han vill att kommunpolitikerna i Kalmar ska göra något för att integrationen ska bli bättre. Det är en förutsättning för att minska främlingsfientlighet, menar han.

– Jag skulle vilja att det fanns ett ställe att träffas på, dit svenskar kommer också och tar en kaffe. Jag vill träffa fler svenskar, prata mer. Jag måste bli bättre på språket. För att lyckas måste jag kämpa mycket hårdare än en 24-åring född i Sverige, säger Luai Mostafa.

– De som röstar på Sverigedemokraterna känner inte oss från Syrien. Vi är kunniga, välutbildade, men jag får ingen chans att bevisa det om det inte finns integration. Om vi inte är en del av samhället ser inte svenskarna att vi är som dem, att vi inte lever i varsin värld.

Luai Mostafa flydde till Sverige som 19-åring, är inte svensk medborgare men får rösta i kommun- och landstingsvalet. I hemlandet Syrien fanns bara en kandidat.

– Jag röstade inte för det spelade ingen roll, al-Assad får alltid 99 komma nånting procent. Nu kan jag påverka på riktigt.

Luai Mostafa studerar och jobbar i äldreomsorgen för att slippa ta lån. Först bodde han i Läckeby. Han kunde inte språket och kände sig isolerad.

– Det var jättesvårt. Jag började inte prata svenska förrän jag började jobba för två år sen. Om jag inte jobbat hade jag bara pratat svenska i skolan. Det räcker inte, tycker jag. Först delade jag ut tidningar, sedan jobbade jag på Stensö hembageri. Nu jobbar jag med gamla och utbildar mig till undersköterska. Sen vill jag utbilda mig till sjuksköterska på universitetet.

Hur fungerar integrationen i Sverige?

– Inte bra. Om vi haft bra integration skulle jag inte vara här i dag. Jag hade kommit längre i min utbildning. Jag hade kunnat mer svenska, jag hade haft fler kompisar. Integration för mig är att träffa nya människor, få jobb, känna på riktigt att jag är en del av det här samhället, säger han.

– Nu bor jag i en lägenhet i Norrliden. Men där bor nästan inga svenskar. Det hade blivit bättre integration om man blandat. Om jag bott i Oxhagen eller någon annanstans hade det kanske varit lättare att umgås med svenskar.

– Jag kommer från Kurdistan, från Syrien. Jag var frisör där. Nu utbildar jag mig till barnskötare. Det går inte att få jobb i Sverige utan utbildning, säger hon.

Najwa Omar Chikhou har bott fem år i Sverige. Hon har läst svenska som andraspråk, har gått integrationsutbildningen Samba och har precis avslutat en kurs i Fryshusets regi, båda med mycket information om samhället - och valet. 40 år gammal ska hon rösta för första gången

– Jag har aldrig röstat förut, men jag har bestämt mig. Vi måste kämpa för vår framtid. Vi kan inte bara sitta hemma och laga mat. Vi måste jobba. Jag jobbade två år på restaurang i Nybro och jag praktiserade några månader. I höst ska jag utbilda mig till barnskötare i Kalmar.

Najwa Omar Chikhou bor med familjen i villa i Hanemåla, mitt bland svenskarna. Men hon tycker det är svårt att få kontakt. Hon vill bli bättre på svenska språket.

– Grannarna är snälla och hälsar men de vill inte prata. Jag vill att de ska komma hem till mig och dricka kaffe och prata. Jag har kompisar, som kommer hem till mig och vi lagar mat och äter. Jag vill att grannarna ska komma också, men det kanske är för att de inte vet vem jag är. Det är mycket svårt att få jobb här. Man måste ha en utbildning och lära sig svenska. Fryshuset har hjälpt mig att prata bättre men jag behöver prata mer svenska, säger hon.

Vad tror du om framtiden?

–Det går bra nu och det ska bli bättre. Jag vill utbilda mig och stanna i Sverige. Här har kvinnor frihet, här kan kvinnor och män jobba tillsammans. Jag vill ha fred, jag vill jobba, jag vill att barnen ska gå i skolan och ta körkort.

– Jag har bott i Sverige i fem år och tre månader och har aldrig träffat någon rasist. Inte alla svenskar är snälla, men Sverige är ett lugnare samhälle än Somalia, utan krig, säger Nimcaan Ahmed.

I dag är han ledig från jobbet som biträde på äldreboendet Fröjdekulla i Alsterbro.

– Det viktigaste när man kommer till Sverige är att lära sig språket, sen att ta körkort. Jag har haft körkort i ett år.

Familjen bor i Kungshall, det bostadsområde i länet där lägst andel invånare röstar. Här finns många hyresrätter och många som bor här är inte svenska medborgare. Inte Nimcaan Ahmed heller, men han ska rösta i kommunvalet. Hans fru, som kom några år tidigare, är svensk medborgare och får rösta i riksdagsvalet, berättar han. Tillsammans har de fem barn.

Han har röstat tidigare i Somalia, i Sverige blir det första gången.

– Det finns inga rättvisa val i mitt hemland. Det är inte folket som bestämmer, som i Sverige. Den som blir president måste ha pengar eller annan makt. I Somalia är det krig och mycket terrorism. Det är dåligt för alla. Även den som är rik är rädd.

I kommunvalet har han nio partier att välja på, eller fler när han ska rösta.

– Det är bra i Sverige. Här läser man på eller lyssnar på olika partiledare innan man bestämmer parti. Olika partier har olika berättelser. Jag har bestämt mig. Jag vill att Sverige ska bli bättre, ha bra skolor, att det ska gå att hitta jobb.

Vad betyder integration för dig?

– Man måste gå ut i samhället för att hitta arbete, hitta kompisar. Det spelar ingen roll var man kommer ifrån eller vilken religion man har, säger han.

– Man kan inte åka tillbaka till kriget. Om jag bor i Sverige måste jag tänka på hur Sverige ska bli bättre, så att det inte blir som i mitt hemland.

Kochar Ismaill Ahmad kommer från en politiskt aktiv familj i kurdiska delen av Irak. I år är det 30 år sedan den irakiska regimen vände sina vapen mot kurderna och hon flydde till Sverige.

– Ingen väljer att fly, ingen väljer att lämna sin familj, Människor kommer inte hit för att förstöra Sverige. De vill ge sina barn en framtid, säger hon.

Hon har bott i Mönsterås över 20 år, har röstat i varenda val och var tidigare politiskt aktiv i Socialdemokraterna. Skadegörelsen på valaffischer i Mönsterås gör henne bekymrad.

– Det tog hundratals år att bygga upp demokratin, då tycker jag man måste vårda den. Fråga dem från diktaturer hur det är att inte kunna rösta. Där bedriver man politik med vapenmakt, här med dialog. Jag blir förvånad när jag hör folk som inte ska rösta. Det är vår skyldighet och rättighet mot dem som byggt det här landet att rösta.

Kochar Ismaill Ahmad jobbar på Komvux i Mönsterås, där ungefär 20 procent av hennes elever säger att de får rösta i kommun- och landstingsvalet.

– För många är det första gången de får rösta i ett demokratiskt val. De vet inte hur det går till. Därför jobbar vi med valet på skolan. Och det finns ju bra information, valmyndigheten har en hemsida på många språk och det finns informationsfilmer på Youtube. För mig personligen tycker jag det är viktigt att följa valdebatter på tv, att lyssna när politiker live förklarar sin politik.

Vad är integration för dig?

– Att det samhälle jag lever i är en del av mig och att jag är en del av samhället. Vi har alla ett ansvar att integrera alla i samhället. Många nya vet inte hur det fungerar i Sverige på samma sätt som oss som levt här länge. Språket är nyckeln till jobb, utan språket är man stum. Jag behöver inte glömma mitt ursprung och förändra mig som person för att jag bytt land men jag måste följa landets lagar och regler och ta till mig det nya, säger hon.

Vad tror du om framtiden?

– Jag har aldrig känt mig ovälkommen i Sverige, men ibland känner jag blickarna på mig trots att jag känner mig som 100 procent integrerad i Sverige. Jag tror det är okunskapen som gör att svenskar blir främlingsfientliga, säger hon.

– Sverige är det land jag kan tacka för allt som Irak tog ifrån mig. Det är i Sverige jag byggt min framtid och jag är evigt tacksam. När mina elever frågar: Finns det rasister i Sverige, frågar jag dem: Finns det rasister i ert hemland? Om det är 20 procent som röstar på Sverigedemokraterna är det 80 procent som inte röstar på dem.

Kochar Ismaill Ahmad menar att vi alla har ansvar för att integrationen fungerar.

– Ibland blir man skeptisk till framtiden. Man ska inte bara ge upp – utan kämpa för att det ska bli bättre. Så är det med integrationen också. Allt ligger i våra händer.

Sami Durmishi lämnade kriget i Kosovo som flykting tillsammans med fru och barn 1999. Nu arbetar han som svetsare på Scania och är kandidat på Socialdemokraternas lista för ytterligare en mandatperiod i Oskarshamns kommunfullmäktige.

–Kriget i forna Jugoslavien började i Bosnien och slutade i Kosovo. Jugoslavien var en kommunistisk enpartistat och det är en otrolig skillnad på hur det fungerar i Sverige. 2002 var första gången jag röstade i kommun- och landstingsvalet, efter fem år blev jag svensk medborgare och 2006 fick jag rösta i riksdagen också.

– Det var spännande att komma till Sverige. Både jag och min familj är tacksamma över att vi fick hjälp här när vi behövde det som mest. Jag började jobba när jag fått uppehållstillstånd, sen fick jag jobb på Scania och har varit där i 16 år. Jag trivs jättebra. Oskarshamn är en industristad där arbetslösheten är lägre än rikssnittet.

Vad är integration för dig?

– Du måste bestämma dig för att lära dig språket, traditioner, lagar och regler och anpassa dig till det nya samhället. Både jobbet och politiken har hjälpt mig jättemycket att delta i det svenska samhället. Jag är svensk medborgare och känner mig som svensk. Under alla år i Sverige har jag aldrig känt hat eller hot, jag har känt mig trygg.

Vad tror du om framtiden?

– Jag är inte orolig. Sverige har en lång tradition av demokrati och lång erfarenhet av att det är medborgarna som bestämmer vem som ska styra. Jag tror inte det blir några oroligheter. Men valet blir jämnt.

Behishta Najibullah, 22 år, kom med sin man till Sverige från Afghanistan för fyra år sedan. De bor i en lägenhet i Kalmar och hon utbildar sig till undersköterska vid Kunskapens hus. Höstens kommunval blir första gången hon röstar.

– I Afghanistan var jag under 18 år. Jag var inte så intresserad. Det känns bra att bo i ett demokratiskt land där jag kan bestämma själv vad jag ska rösta på. Jag har bestämt mig, men det var svårt. Informationen har jag fått från tv och brev som partier skickar ut, säger Behishta Najibullah.

– Alla partierna har ju sin syn på framtiden. Jag är lite orolig för om Sverigedemokraterna blir valda. Jag tror att om de vinner blir det svårt för invandrarna. Jag är orolig för att det ska bli som i USA. Jag har sett på sociala medier att det har blivit svårare att leva som invandrare där.

Vad är integration för dig?

– Det är när alla folk har samma rätt och ansvar. Jag tycker integrationen fungerar bra i Sverige. Jag trivs med mitt liv här. Jag träffar människor från olika länder. Jag har en svensk kompis, vi träffades i jobbet. Jag jobbade på ett äldreboende i sommar, säger hon.

– Här i Sverige bestämmer kvinnan själv. Kvinnor bestämmer i Afghanistan också men inte lika mycket som här. Här kan kvinnan välja om hon ska ha sjal, en har sjal en annan inte. I Afghanistan har alla sjal. Det är samma för alla. Då behöver man inte vara orolig. Men jag har bestämt mig för att inte ha sjal. Min framtid är i Sverige.

Vad tror du om framtiden?

– Det ska bli bättre och bättre och bättre.