Rydström: ”Jag har fått kompromissa i rollen som tränare”

Formen är inte bra. Två poäng på de senaste fem matcherna, bara två mål framåt, men nio insläppta. Kalmar FF har inte vunnit sedan den fantastiskt fina bortamatchen mot Djurgården den 19 augusti.

Som om inte Henrik Rydström visste det innan, men som huvudansvarig under Nanne Bergstrands sjukskrivning har han väldigt tydligt fått klart för sig hur resultatstyrd branschen är, hur kortsiktigt många tänker.

– Jag går aldrig ut till en fotbollsmatch utan att maximera möjligheterna att vinna. Det hoppas jag alla förstår och självklart är vi missnöjda med statistiken.

Ingen har väl undgått att Rydström och Jens Nilsson i första hand, Festim Pasho i ett senare skede, valt en annan idé än den Bergstrand praktiserade.

4-4-2 har blivit 4-2-3-1. En rakare omställningsfotboll har blivit större bollinnehav.

– Om vi backar bandet till förra sommaren när vi klev in efter Peter Swärdh började vi med tre förluster. Inget gnäll. Vi lyckades vända situationen, men vad många förbisåg var att flera matcher under hösten gick i stå. Vi hade svårt att komma till målchanser (två mål på de sista fem matcherna och tre gånger 0-2 på slutet, vår anm.) och vi gick i mål med en trött grupp. Folk var ändå nöjda. Kontraktet var klart.

Vintern användes till att jobba fram ett sätt att spela där taktisk flexibilitet skulle vara ett ledord och offensiva nyförvärv skulle hämtas in.

– I somras tyckte vi inte att vi fått den utveckling vi hoppats på. Vi vann till exempel fyra matcher i rad i våras, matcher som utifrån matchbild kunde slutat hur som helst, men efter det hade vi, om vi räknar in två träningsmatcher under sommaruppehållet, bara två segrar på nio matcher och tre raka förluster innan Nanne blev sjukskriven. Rent objektivt så är situationen just nu bra jämfört med förra året. Men när segrarna uteblir öppnas dammluckorna och kritiken blir både relevant och icke-relevant.

Vad får du höra?

– Vi pratar om att vi ska satsa på våra unga spelare, som för övrigt är uttalat från styrelsen. När vi gör det, då spelar vi för många - och så är det ”mina spelare”. Unga spelare, spelare från regionen, tålamod och kontinuitet. Kommer det till kritan är ingen intresserad. Folk vill ha snabba kickar. Jag förstår allt det där, för jag har levt i miljön så länge.

Rydström suckar.

Efter förlusterna i somras kände KFF-tränarna att något måste ändras. Det gick inte att begära av spelarna att pressa mer.

– Det vi förändrat är att jobba med större bollinnehav, väldigt många fler passningar. Det finns en tanke med det, förstås. Vi vill vara skapande, det lag som styr.

Rydström bläddrar i papper, visar med siffror hur mycket bättre hans lag blivit på att erövra bollen, om kvaliteten på pressintensiteten, hur många gånger motståndarna kommer in på KFF:s planhalva, antal lyckade passningar framåt och mot mål, för att ta några exempel.

– Siffror som är inget värt om vi inte vinner matcher, ändå skänker det ett viss lugn. Vi vet ju vad vi behöver addera: tydligare lösningar i motståndarens straffområde, bli bättre på att avsluta på ett tillslag, snabbare beslutsfattande när vi ska sätta in bollen eller flytta boll för ett bättre läge.

Har ni spelare för det?

– Vi har misslyckats med offensiva värvningar under lång tid, sedan är det svårt att hitta rätt. Vi måste definitivt vässa scoutingen.

Henrik Rydström är dock övertygad om en sak. Finns en tydlig spelmodell, där spelarna får hjälp med beslutsfattandet, kan göra enkla val, så går det att utveckla befintlig trupp.

– Om det inte är så måste vi hela tiden värva in spelare och det är ingen framkomlig väg för Kalmar FF.

Han vill ge spelarna det förtroendet, att våga, vilja vinna.

– Vi är inte där än. Inlärning är icke-linjär, spelarna blir lite trötta i skallen av all ny information och på kort sikt kan det påverka självförtroendet. På vägen får vi en del barnsjukdomar. Men folk har svårt för det som är annorlunda. Helst skulle de fortfarande vilja se Håkan Lindqvist rusa på kanten och slå ett inlägg som Peter Karlsson nickar i mål samtidigt som jag är förbannad på domaren.

Svår pedagogik, säger Rydström och ler.

Naivt?

– Jag tycker om när vi försöker skapa något som går på tvärs om hur jag var som spelare. Att man inte som åskådare tycker det är coolt och härligt i motsats till att bara försvara sig och hoppas skapa något på motståndarnas misstag är lite underligt. Vi ska kunna kontra, vi ska kunna ligga lågt, men utgångsläget är att dominera. Att se lag komma hit och helt överge sitt sätt att spela på grund av vår dominans är ju en jättekomplimang.

Henrik Rydström vet ingenting om framtiden. Kontraktet går ut efter säsongen och han säger att det är ovisst och ett prestationsklimat som inte är optimalt, men att det är en situation Kalmar FF inte kan råda över och där alla inblandade bara försöker göra det så bra som möjligt.

– Det som ibland kan kännas svårt - om jag för en sekund enbart ska se det utifrån mitt perspektiv - är att jag blir bedömd utifrån någon annans verklighet. Jag tvingas navigera - och många gånger kompromissa i mitt eget ledarskap - utifrån beslut som redan är tagna.

– Samtidigt, merparten av tiden undviker jag tänka hur jag bedöms som tränare i den här absurda situationen. Vi får försöka leva i nuet och tänka att vi bygger något på lång sikt och göra det så bra vi kan med föreningens bästa för ögonen.

Efter ett kortare uppehåll startar KFF om mot Norrköping på söndag. Ett Norrköping som är borta ur guldracet, men i hög grad inblandat i kampen om Europaplatser.

Mot Sundsvall senast såg det inte bra ut. Din analys?

– Vi hamnade fel i positionerna och blev baktunga i vårt försvarsspel. Vi misslyckades med fartväxlingen när vi spelade oss förbi deras spelare. Det kan vi rätta till.

Ni möter ett bra lag?

– Absolut. Norrköping får ihop det alldeles oavsett hur många eller vilka spelare de tappar. Det ska bli intressant och se vad som händer när Andreas Johansson försvinner. En spelare som gör andra bättre. En egenskap som inte ska underskattas.

Vad blir centralt för att förbättra prestationen?

– Framför allt två saker - ett mer hänsynslöst försvarsspel. Vi vill kliva på så att inte motståndarna blir rättvända bakom vårt mittfält. Mantrat under året har varit att skydda målet. Det var för dåligt mot Sundsvall, för passivt. Hela poängen med att spela nerifrån är att motståndarna ska sälja spelare så att vi kan attackera mot färre och då måste vi göra det med fart.