"Licensjakten på lodjur är omoralisk och onödig”

32 lodjur ska alltså skjutas i Kalmar län. Men till vilken nytta?

Lodjur som angriper tamdjur är ett väldigt begränsat problem. Av ungefär en halv miljon får i Sverige tas mellan 50 och 250 om året av lodjur – alltså 0,01-0,05 procent.

De få lodjur som faktiskt river tamdjur skulle kunna hanteras med skyddsjakt, det vill säga jakt som inriktas på just djur som orsakat skada. Men de lodjur som skjuts vid licensjakten är till största delen sådana som inte gjort någon skada, vilket är varför licensjakten är meningslös när det gäller att minska denna risk.

Däremot så ökar licensjakten risken för inavel. Lodjursstammen växer långsamt även utan jakten eftersom den är så geografiskt isolerad. För att göra det ännu värre sker licensjakten under djurens parningssäsong och riskerar därmed att störa den lilla tillväxt som ändå sker. I början av 2010-talet ledde licensjakten till att lodjursstammen kraschade och jakten ställdes in under flera år.

Varför tillåts då licensjakten? Det beror på att högerpartierna och Socialdemokraterna i riksdagen röstat igenom en rovdjursfientlig politik. En politik som går ut på att lodjuren inte ska konkurrera med jägare om rådjur (lodjurens huvudföda i södra Sverige) och att jägare ska få fina troféer i form av lodjursskinn och lodjurskranier. I år kommer 330 utländska jägare att delta i lodjursjakten.

Vi tycker att rovdjuren ska få finnas och äta sina naturliga bytesdjur – människan ska inte ha ensamrätt på att jaga rådjur och andra hjortdjur. Vi vill ha chans att se ett levande lodjur i naturen, inte se dess skinn på en vägg. Licensjakten på lodjur är både omoralisk, otidsenlig och onödig.

Annika Carlsson Wistedt, kommunfullmäktigeledamot (MP)

Rebecka Le Moine, riksdagsledamot (MP)