1. Tone Sekelius: Rhythm of my show

Låtskrivare: Anderz Wrethov, Dino Medanhodzic, Jimmy "Joker" Thörnfeldt, Tone Sekelius.

Så tycker Christian:

Det här är fjärran från fjolårets pampiga gammelschlager "My way". Nu kommer Tone Sekelius med en mörk, sexig, svängig klubbpopdänga – som gjord för Eurovision. "Show" rimmas dåligt med "solo" och ännu sämre med "van Gogh" och det...svänger. Hon pratsjunger mer än sjunger, vilket är till låtens fördel.

Frågan är då om den fungerar i sammanhanget? Inte säkert. Den här typen av icke refrängdrivna, coola, svala bidrag har floppat förr.

Med det sagt: årets första låt ut, är också deltävlingens bästa.

Så tycker Ida:

Okej, jag kan hålla med om att det här är deltävlingens bästa låt. Men det säger betydligt mycket mer om resterande låtar än om den här. Eurovision-kompatibelt, ja – men inte om det kommer från Sverige.

Till skillnad från ”My way” saknar dessutom ”Rhythm of my show” tydligt budskap och handling, det är mest ord och toner staplade på varandra.

Men Tones energi på scenen fick låten att växa förra året, så det är inte omöjligt att det händer igen.

2. Loulou LaMotte: Inga sorger

Låtskrivare: Jonas Thander, Loulou LaMotte.

Så tycker Christian:

Här satt jag och väntade på att bli blåst ur tv-soffan av en soulig gospelstänkare från The Mamas-pipan. Tji fick jag. I stället kommer Loulou dragandes med en hederlig – och rätt härlig – gammal Kikki-schlagerdänga. Kämpar man hårt kan man höra drag av "Varför är kärleken röd?".

"Inga sorger" är en sådan där låt som numera enkom existerar i Melodifestivalensfären. Verserna är bättre än refrängen. Särskilt undrar jag över refrängraden: "Vi ska kämpa för varann i kväll". Lökigt värre.

Så tycker Ida:

Jag är helt med dig, Christian. Loulou LaMotte har ju en helt fantastisk röst, men redan i julas när hon släppte ”Jul med dig” insåg man att den inte kommer till sin rätta på svenska (skånska). Varför envisas hon med att sjunga på ”fel” språk?

Det är inte bra, men det är inte heller dåligt. Kanske är det bara en sådan där låt som måste finnas med i varje deltävling.

3. Rejhan: Haunted

Låtskrivare: Albin Johnsén, Mattias Andréasson, Pontus Söderman, Tilde RONIA Wrigsell

Så tycker Christian:

Kommer mitt i låten på mig själv med att zona ut och tänka på vad jag ska äta till middag. Det är oklanderligt, tämligen väl utfört och inte alls dåligt. Men det är som att lyssna på teflon. "Haunted" bara rinner av och försvinner i samma stund som man hör den.

Så tycker Ida:

Charmig ung kille, smäktande låt – men jag minns absolut ingenting av den när den har stängts av. Förmodligen inte kvällens tv-tittare heller. Det är tråkigt, men man ska inte underskatta tonåringar som varit med i populära tv-program förut (i det här fallet ”Talang”). Frågan är om ens de som röstade honom till final då håller sig vakna genom det här.

4. Elov & Beny: Raggen går

Låtskrivare: Johan Werner, Kristian Wejshag, Mattias Elovsson, Oscar Kilenius, Tim Larsson.

Så tycker Christian:

Jag skulle inte per definition kalla det här för epadunk anno 2023. Snarare drar det mot Rolandz-dansband, Linda Bengtzing-schlager och den mest harmlösa formen av Eddie Meduza for kids. Texten är så klart rakt igenom (rostad) lökig, men plus för festliga raden: "Du har tatuerat in din förra man, så han stirrar på mig när jag ser din svank".

Elov & Beny hade en av 2022 års största svenska hits med "Bubbel på balkongen". Det är en no brainer att det här kommer gå hem hos kidsen och ute i stugorna.

Landet mot staden! Fult mot fint! Rostad lök och Amazon mot fine dining och Tesla!

Topp fyra – lätt. Final direkt – sannolikt.

Så tycker Ida:

Hjälp, nu känner sig den här 32-åriga småbarnsmorsan såååååå gammal. En skämskudde räcker inte, jag tror att jag hoppar ner bakom soffan och pluggar in någonting i öronen tills det är över.

Nej Christian, den där raden om tatueringen är inte festlig och inte heller någon av de andra. Det är bara jobbigt, plågsamt och äckligt klichéfyllt.

Men jag fattar att jag bara är gammal och tråkig. Suck.

5. Victor Crone: Diamonds

Låtskrivare: David Lindgren Zacharias, Peter Kvint, Victor Crone.

Så tycker Christian:

Höll först på att skriva att det låter som en vek Avicii-låt, men det ska jag inte ge den. Snarare är det här något reklamradioskvaligt som Andreas Johnson kunde ha kommit sexa med. Ska vi säga så? Sexa här och B-rotation på NRJ framåt våren.

Så tycker Ida:

Snarare låter det som precis ALLTING Victor Crone någonsin sjungit förut. Tar de bara samma mellolåt och stoppar in i en mellomaskin som med hjälp av lite AI-kunskaper fixar en ny text och byter ut några enstaka toner?

Kom med något nytt nästa gång, Victor.

6. Eva Rydberg & Ewa Roos: Länge leve livet

Låtskrivare: Emil Vaker, Henric Pierroff, Kalle Rydberg.

Så tycker Christian:

Förrförra året tävlade Eva och Ewa med den tokroliga knäppschlagern "Rena rama ding dong". Den var risig – men rolig. Det här, däremot. Mest minner den om någon gammal mossig kuplett och är helt och fullt befriad från all form av humor och glimt i ögat. Det är obegripligt varför SVT vevar det här ett varv till. Ovärdigt de annars värdiga Eva och Ewa.

Så tycker Ida:

Men hallå! Det här är ju precis vad den här veckans startfält behöver! Eva och Ewa är charmiga, glada, genuina och roliga. Och eftersom till och med min musikhatande numera sexåring gick och sjöng på ”Rena rama dingdong” i typ ett år efter att den var med är det inte alls obegripligt att SVT ger dem en till chans. Får epadunken vara med är det klart att Eva och Ewa ska få det.

Med det sagt, det är inte alls lika bra som ”Rena rama dingdong”. Men jag blir glad och har svårt att sitta still. Förmodligen håller sexåringen med.

7. Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods: Where you are (Sávežan)

Låtskrivare: Arc North, Calle Hellberg, Jon Henrik Fjällgren, Joy Deb, Oliver Belvelin, Richard Lästh, Tobias Lundgren, William Segerdahl.

Så tycker Christian:

Veckans näst bästa bit. Jon Henrik bangerjojkar över ett popsvängigt EDM-beat och det lyfter och funkar. Fjällgren är alltid poppis i de här sammanhangen, nu har han dessutom sin starkaste låt hittills. Trean är stark.

Således: final direkt utan att passera någonting.

Så tycker Ida:

Nä, det här är inte alls Jon Henriks ­starkaste låt hittills. Han har haft ­betydligt bättre mellolåtar förut. Hans partners in crime den här gången gör dock ett bra jobb, men det blir för mycket mischmasch över den här låten för min smak. Kunde de inte ha bestämt sig för en stil istället?

Men men, självklart går det här till ­final. Något annat är helt omöjligt.