Orenoverad sedan 1800-talet – nu tar nyinflyttat par över och rustar upp den historiska villan
Efter att under längre tid letat efter ett nytt gemensamt boende flyttade Adela Granborg och Herman Wermeling i mars förra året tillsammans in i ett sekelskifteshus i Lenhovda. En 1800-talsvilla som klarat sig undan 70-talets renoveringsboom, med stora delar fortfarande i originalskick. Dock med medföljande slitage.
– Det var i januari månad vi besökte huset för första gången, det var kallare inomhus än utomhus, berättar Adela.
– Jag ville omfamna huset och skogen och säga: ”Allt blir bra nu”, fortsätter hon.
Huset byggdes av en man från området och ärvdes därefter utav en av sönerna. Sedan såldes det vidare 2005. En försäljning som dock slutade djupt olyckligt. På vägen hem från kontraktsskrivningen avled mannen i en bilolycka och lämnade ifrån sig ett dödsbo till de nya ägarna. De nya ägarna i sin tur bodde inte permanent på gården, så en stor del av huset och dess interiör har stått orört under en lång tid.
– Husköpet var sådär underbart hektiskt och allt hände samtidigt. Vi skulle sälja två hus parallellt sedan skulle allt packas och flyttas. Än idag är vi så tacksamma för all hjälp från bland andra Länsförsäkringar, grannar som blivit goda vänner och familj, säger Adela.
– Första gången jag körde in på gården och såg huset visste jag direkt, det är klart, säger Herman.
Efter storstädning, oändlig ommöblering och många sena kvällar har paret nu landat i sitt drömhus. Nu återstår åratal av arbete med åtskilliga projekt och byggen. Något som de båda ser fram emot.
– Huset präglar oss och inte tvärtom, säger Herman.
Hur mycket av arbetet gör ni själva?
– De mer omfattande jobben har vi fått leja bort. Eldstäderna hade inte sett en låga på över 50 år, det fanns jord från kajbon hela vägen ner i piporna. Hantverkaren som renoverade skorstenarna var fantastiskt duktig och alla sju pipor kunde räddas. Mycket av husets identitet sitter i kakelugnarna, vedspisen och de öppna eldstäderna, berättar Herman.
– Ett stort beslut för mig var huruvida vi skulle bevara golven. Heltäckningsmattorna i dova gröna färger var charmiga men i väldigt dåligt skick. Vi beslöt oss för att ta hjälp av duktiga hantverkare från Nybro för att slipa golven och spara utklipp av mattorna som minne, säger Adela.
”"Man måste tänka ordentligt innan man gör något. Det man tar bort får man inte tillbaka””Adela Granborg
Restaurering - inte renovering
Att ta vara på och bibehålla husets originalskick har blivit en viktig del i arbetet för både Adela och Herman. Så långt det är möjligt försöker de rädda husets kulturella värde och hålla efter dess grundinteriör.
– Jag trodde inte att jag skulle bli så fäst i det. För mig har det alltid varit att ett hus är ett hus, på samma sätt som ett träd i skogen är ett träd i skogen. Men när det blev min verklighet såhär blev det lite annorlunda, säger Adela.
Vilka är de största svårigheterna med att renovera ett hus när man samtidigt försöker bevara det som bevaras kan?
– Man måste tänka ordentligt innan man gör något. Det man tar bort får man inte tillbaka. Skulle vi dra ny el i hela huset, då förstörs den spända tapeten, säger Adela och pekar på de intapetserade kablarna längs innerväggen.
– Det gör ont i själen att ta bort en vacker tapet som någon valt för 120 år sedan, fortsätter hon.
– Vi håller koll på loppisar och auktionsverk för att hitta tidsenliga inredningsdetaljer som inte tillverkas längre, säger Herman.
Hur ser framtidsplanerna ut?
– Om ett par månader välkomnar vi två stycken Highland Cattle kor till Norregård. Jag ska bara sätta stängslet först. En ny avloppsanläggning också inom kort, säger Herman.
– Herman har nedmonterat och flyttat en stuga som ska byggas upp på nytt i skogen med utsikt över ängen. Det blir ett spännande projekt! Och till hösten blir det avverkning och naturvård, säger Adela.
På frågan om paret kommer att bo kvar i huset under resten av livet är svaret givet för Adela.
– Absolut, det är ett livsprojekt. Man blir mer generationstänkande på något vis efter en sån här insats. Delvis är det för oss, men till största del gör vi detta för barnen.
Här kan du följa parets husresa.